Höga förväntningar
Vaknade med migrän och tog en Imigranspruta och två Treo och tänkte att kanske är det sista gången nu. Och när jag stod i duschen skenade fantasin iväg med mig. När jag är av med migränen ska jag... ta upp gitarrspelandet igen, börja måla, börja teckna igen, börja med yoga, börja träna, börja jobba åtminstonde halvtid, börja sjunga i kör, börja.....
Jag som brukar tänka så att jag inte ska ha för höga förväntningar för man blir bara besviken men nu kunde jag inte låta bli att drömma. Håll tummarna allihopa. Idag får jag mina första injektioner mot huvudvärken och nackontet.
Om inte detta hjälper så skrämmer vi iväg värken med min minivampyr....
Jag som brukar tänka så att jag inte ska ha för höga förväntningar för man blir bara besviken men nu kunde jag inte låta bli att drömma. Håll tummarna allihopa. Idag får jag mina första injektioner mot huvudvärken och nackontet.
Om inte detta hjälper så skrämmer vi iväg värken med min minivampyr....
Att baka en Cockie doll
CockieDough, nä jag menar doll. Man har ju annars tänkt att nästan alla där uppe har väl lite sameblod i sig för det blandas ihop och det blandas upp men nu när jag släktforskar inser jag hur segregerat det var. Det var inte alls så vanligt med gifte mellan ursprungsbefolkningen och nybyggarna men det hände naturligtvis. Nu vet jag att jag har många anor från Umbyns sameby, Brännäs och Holmträsk och att jag är lite av en blandras. Jag har även hittat en man från Österbotten, Nyland i Finland men jag kan inte för det säga med bestämdhet att han var just finsk. Jag vet inte hur det var på den tiden med så kallade finlandssvenskar och svenskfinnar.
Långt tillbaka har jag hittat en ana med det franska namnet Moison men jag vet inte om det för den sakens skull betyder att han var fransk. Det är inget känt vallonnamn vad jag vet. Men vem vet. Så här kommer ett recept på hur man bakar en riktig cookiedoll:
Ta en nypa fransman
Blanda i en tsk finne och rör försiktigt. OBS den behöver inte vara färsk, utan gärna lite övermogen men se till att den har sisu.
Ta en same men separera kortgenen och kasta den. Blanda så långsamt ner en rågad msk i smeten.
Sätt så slutligen i ca tio dl svensk och rör tills du har en lagomt tjock degig Anneliebas.
Ställ degen på jäsning i mellan två och trehundra år, beroende på hur pass hög surhetsgrad du vill ha. Ställ sedan in i ugnen på 36,8-37.2 grader, i ca nio månader. Da da- färdigt. Din alldeles egna Anneliekaka.
Om du istället låter degen jäsa i ca 40 år extra så får du en sån här. Men då är det viktigt att lägga till ett uns blåblod och 12 cl söderkis för att det ska bli bra och få rätt smak.
Långt tillbaka har jag hittat en ana med det franska namnet Moison men jag vet inte om det för den sakens skull betyder att han var fransk. Det är inget känt vallonnamn vad jag vet. Men vem vet. Så här kommer ett recept på hur man bakar en riktig cookiedoll:
Ta en nypa fransman
Blanda i en tsk finne och rör försiktigt. OBS den behöver inte vara färsk, utan gärna lite övermogen men se till att den har sisu.
Ta en same men separera kortgenen och kasta den. Blanda så långsamt ner en rågad msk i smeten.
Sätt så slutligen i ca tio dl svensk och rör tills du har en lagomt tjock degig Anneliebas.
Ställ degen på jäsning i mellan två och trehundra år, beroende på hur pass hög surhetsgrad du vill ha. Ställ sedan in i ugnen på 36,8-37.2 grader, i ca nio månader. Da da- färdigt. Din alldeles egna Anneliekaka.
Om du istället låter degen jäsa i ca 40 år extra så får du en sån här. Men då är det viktigt att lägga till ett uns blåblod och 12 cl söderkis för att det ska bli bra och få rätt smak.
Så sant som det är sagt
Jag tyckte att det var lite väl tyst här om dagen och tänkte att nu håller Minea på med nåt fuffens.
- Vad gör du? ropade jag men fick inget svar.
- Minea, vad gör du?
Inget svar. Så ropar jag en tredje gång och tänker precis släppa allt jag har när svaret kommer:
- Var inte orolig mamma, jag bara busar lite.
Så var vi i affären och Minea säger högt så att expiditen hör:
- Hon har tappat två tänder...
- Vem då? säger jag lite tankspritt.
- Hon, säger Minea och pekar på kassörskan. Och det var en kassörska med mycker sneda tänder och många gluggar.
Tjejen ler lite osäkert och då slänger Minea ur sig:
- Hon har en huggtand också. Som en hund.
Minea började plötslgit gråta och jag frågade:
- Oj vad hände? Då svarade hon hulkandes:
- Det hände att jag blev grinig.....
Jag ropar till Minea:
- Mamma går och duschar så då vet du var jag är.
Hon:
- Bra, då håller jag koll på pappa så länge...
Minea har fått ett cyklop. Eller ett bakcitron som hon envisas med att det heter. Och det ska bara användas på land, inte när man är blöt för då kan det bli ... öh blött. Och det är visst inte så bra.
- Vad gör du? ropade jag men fick inget svar.
- Minea, vad gör du?
Inget svar. Så ropar jag en tredje gång och tänker precis släppa allt jag har när svaret kommer:
- Var inte orolig mamma, jag bara busar lite.
Så var vi i affären och Minea säger högt så att expiditen hör:
- Hon har tappat två tänder...
- Vem då? säger jag lite tankspritt.
- Hon, säger Minea och pekar på kassörskan. Och det var en kassörska med mycker sneda tänder och många gluggar.
Tjejen ler lite osäkert och då slänger Minea ur sig:
- Hon har en huggtand också. Som en hund.
Minea började plötslgit gråta och jag frågade:
- Oj vad hände? Då svarade hon hulkandes:
- Det hände att jag blev grinig.....
Jag ropar till Minea:
- Mamma går och duschar så då vet du var jag är.
Hon:
- Bra, då håller jag koll på pappa så länge...
Minea har fått ett cyklop. Eller ett bakcitron som hon envisas med att det heter. Och det ska bara användas på land, inte när man är blöt för då kan det bli ... öh blött. Och det är visst inte så bra.
En släkting att se upp till
Har ni hört talas om Stor-Stina. Hon hette egentligen Christina Catharina Larsdotter och hon föddes den 19 januari 1819 i Brännäs i Malå kommun, död 1854. Hon var känd som Stina Kajsa, Stor-Stina och Långa lappflickan, och hon var en same från Malå sameby, som under mitten av 1800-talet väckte stort uppseende på grund av sin ovanliga längd, 210 cm, och som visade upp sig mot betalning. Hon kallades ”Lapplands jättinna – världens längsta kvinna”.
Hon var den troligen mest kända Malåsamen och växte till 210 cm längd. År 1837 övertalades hon av en impressario att bege sig ut på en uppvisningsturné. Att människor som hade någon form av ovanligt fysiskt attribut visades upp på detta sätt var vanligt förekommande under denna tid, men Stina Kajsa verkade arbeta självständigt och hade själv hand om sin lön. Hon sades var "6 fot och 11 tum lång; hennes far räckte henne till armvecket". Under vintern 1837-1838 visade hon upp sig mot betalning i Stockholm, och fick sedan erbjudandet att turnera genom Sverige, Danmark, Frankrike, England och Ryssland. Hennes avbild ställdes ut på vaxkabinettet i Stockholm.
Resan gick till Stockholm och sedan vidare ut i Europa. Hon återvände sedan hem. Stina Kajsa avled 1854 av kallbrand. Kvarlevorna fördes till Karolinska institutet, där de ställdes ut; de förstördes senare i en brand. I byn Brännäs finns ett minnesmärke över Stor-Stina.
Författaren Åke Lundgren har skrivit en bok med titeln Långa lappflickan - romanen och bakgrunden (2011), baserad på Stor-Stinas liv.
Källa Wikipedia.
Stor-Stinas halvbror Sjul var min släkting och därmed även Stor-Stina, på väldigt långt håll förstås. Men lite av långgenen har vi väl fått. Speciellt systerdöttrarna mina.
I detta släktled har jag hittat våra samiska anor. Detta är via mormors sida och via morfars sida, den okände morfadern ser det ut som han också hade samiskt påbrå. Om han var halvt eller en fjärdedels same eller vad vet jag inte.
Hur som, Stor-Stinas liv och öde är en fascinerande historia och här är en bild på monumentet i Brännäs. 
Kanske föreställer en av figurerna hennes bror Sjul. Vem vet?
Senaste Egonytt från sängfronten
Halvligger i sängen med datorn i knät, lite lätt upphöjd för att jag ska slippa hålla nacken i fel ställning. Just nu är det ungefär bara det jag klarar av. Eller titta på tv. Hur kul är det?
Nåja, igår var det bättre och jag tog med Minea på loppis bara för att vi bägge är loppisfans till motsats till en annan tredjedel av familjen, no names mentioned. Och jag som inte skulle handla handlade förstås handlingskraftig som jag är... Och den där som jag inte nämner namnet på, han sa häromdagen att jag måste hålla igen lite och då tänkte jag högt för mig själv och för oss bägge:) att nä du, jag som aldrig köper kläder till mig själv, inga skor, inget smink eller andra skönhetsprodukter. Jag som är så djäkla ekonomisk när det gäller allt utom godis. (Godis är det självklara undantaget i svångremslagen för godis är ett klart måste för min överlevnad). Och när jag handlar kläder och så till Minea så är det på loppis för det mesta. Och om inte på loppis så är det på rea. Och visst köper jag leksaker till Minea ibland men då är det, så som igår, en leksaksambulans för tio kronor eller liknande och det tycker jag är helt ok. Så eftersom han sa så, så fick jag nån slags antireaktion som kom så impulsivt att jag inte hann hejda mig och jag slog till på två fåtöljer. Da da! Har ju tittat på fåtöljer ett tag nu och vi behöver ju en till Mineas rum bland annat så varför inte när det fanns ett par för 250 kronor. Det var faktiskt döbilligt och dom var jättesköna. Det var inte direkt planerat att köpa dom nu när vi har en massa annat att fixa men ibland händer det sådana här oförutsägabara fåtöljinköp och det får maken leva med. Jag kan ju inte hjälpa det. Inte mitt fel att ett par fåtåljer bara dök upp så där från ingenstans. Jag var helt oförberedd när dom bara stod där och lockade mig med sina sammetslena dynor och låga priser. Det gick inte att motstå dess beroendeframkallande aura av köpkraft som förförde mig helt utan pardon.
Eftersom vi ska hyra ut lägenheten, ha inneboende, så får vi ju lite extra i fickan då vi slipper en månadshyra ungefär så då kan vi unna oss tycker jag. Och fåtöljer kan man inte ha för mycket av.... eller
Och om ni inte förstod vem jag menade förut så kommer här en liten ledtråd:
(Gammal Cypernbild)
Och när fåtöljern väl fått sin sittplats här i huset så sa maken: - Ja du hade rätt, dom var både sköna och
jätte snygga. Så fåtöljerna fick även honom på fall, i alla fall sittande fall. Och nu SÄTTER jag punkt för denna gång.
Nåja, igår var det bättre och jag tog med Minea på loppis bara för att vi bägge är loppisfans till motsats till en annan tredjedel av familjen, no names mentioned. Och jag som inte skulle handla handlade förstås handlingskraftig som jag är... Och den där som jag inte nämner namnet på, han sa häromdagen att jag måste hålla igen lite och då tänkte jag högt för mig själv och för oss bägge:) att nä du, jag som aldrig köper kläder till mig själv, inga skor, inget smink eller andra skönhetsprodukter. Jag som är så djäkla ekonomisk när det gäller allt utom godis. (Godis är det självklara undantaget i svångremslagen för godis är ett klart måste för min överlevnad). Och när jag handlar kläder och så till Minea så är det på loppis för det mesta. Och om inte på loppis så är det på rea. Och visst köper jag leksaker till Minea ibland men då är det, så som igår, en leksaksambulans för tio kronor eller liknande och det tycker jag är helt ok. Så eftersom han sa så, så fick jag nån slags antireaktion som kom så impulsivt att jag inte hann hejda mig och jag slog till på två fåtöljer. Da da! Har ju tittat på fåtöljer ett tag nu och vi behöver ju en till Mineas rum bland annat så varför inte när det fanns ett par för 250 kronor. Det var faktiskt döbilligt och dom var jättesköna. Det var inte direkt planerat att köpa dom nu när vi har en massa annat att fixa men ibland händer det sådana här oförutsägabara fåtöljinköp och det får maken leva med. Jag kan ju inte hjälpa det. Inte mitt fel att ett par fåtåljer bara dök upp så där från ingenstans. Jag var helt oförberedd när dom bara stod där och lockade mig med sina sammetslena dynor och låga priser. Det gick inte att motstå dess beroendeframkallande aura av köpkraft som förförde mig helt utan pardon.
Eftersom vi ska hyra ut lägenheten, ha inneboende, så får vi ju lite extra i fickan då vi slipper en månadshyra ungefär så då kan vi unna oss tycker jag. Och fåtöljer kan man inte ha för mycket av.... eller
Och om ni inte förstod vem jag menade förut så kommer här en liten ledtråd:
(Gammal Cypernbild)
Och när fåtöljern väl fått sin sittplats här i huset så sa maken: - Ja du hade rätt, dom var både sköna och
jätte snygga. Så fåtöljerna fick även honom på fall, i alla fall sittande fall. Och nu SÄTTER jag punkt för denna gång.
Nostaglica
Bara en liten låt som säger såååå mycket. Om så mycket. Om så många. Om.... hemligt ha ha. Ps gäller inte dig Ret.. ha ha.
Livet är skört
Idag går mina tankar till min kusin P-O och hans familj. Igår avled han bara 60 år gammal. Han fick en lunginflammation och sedan sepsis och hjärtat stannade tre gånger innan han slutligen dog. Det är så sorgligt. Vi träffades inte ofta och jag ångrar nu att jag inte åkte och hälsade på i Södertälje ibland. På något sätt tänker man att möjligheten ska finnas kvar men nu är han borta.
P-O var en person med en otrolig humor, alltid glad, snäll och trevlig och man kände sig alltid välkommen dit. Han fick en alltid att skratta och det är en fantastisk gåva.
Jag är så ledsen för hans fru, barns och barnbarns skull. Per Olov, vila i frid. Varma hälsningar från lillkusinen.
Farmor och P-O på bron hemma hos oss i Jokkmokk.
P-O var en person med en otrolig humor, alltid glad, snäll och trevlig och man kände sig alltid välkommen dit. Han fick en alltid att skratta och det är en fantastisk gåva.
Jag är så ledsen för hans fru, barns och barnbarns skull. Per Olov, vila i frid. Varma hälsningar från lillkusinen.
Farmor och P-O på bron hemma hos oss i Jokkmokk.
Sjukskriven på nytt
Fick tre månader ytterligare som sjukskriven och så ännu en ny remiss, denna gång till hudläkare pga min jobbiga, nariga, såriga fot. Och så lite nya recept mot pollenallergin och så lite gamlavanligasnack. Jag skulle ju ta prover också och tänkte att jag går dit lite före så hinner jag ta proverna före läkarbesöket, men när jag för en gångs skulle vill att läkaren ska vara lite sen, ja då är hon i tid. Inte så lite fräckt.
Nåja, det var väl strax min tur att komma in för provtagning och jag hade väntat i ca 40 minuter då går jag till kassan och "checkar" in mig till läkaren och då säger receptionisten att nä, du ska ju bland annat ta (ett) järn och det måste tas före tio... Öh, jag var ju där och väntade före halv tio ju.... Och precis i rätt tid kommer sedan min läkare. Hur kunde hon;) Och ett järn, är det inte bättre att ta det på kvällen om man nu måste ta ett??? 
En liten sötbild som inte har nåt alls med texten att göra:)
Av jord är du kommen...
... och av jord skall du åter varda. Det var en sorgens dag idag. Minea och jag gick på begravning. Det var så att hon kom springande och ropade:
- Mamma, det är en fluga i mitt rum. Vi måste begrava den.
Okay, tänkte jag. Ett ypperligt tillfälle att pedagogiskt berätta om döden, begravningar och sådant som hon frågat om. Så vi konstruerade ett litet vitt kors av plastskedar och vi gjorde en namnskylt som vi tejpade fast på korset samtidigt som vi fördjupade oss lite i ämnet på en lagom Mineanivå. Så gick vi ut på balkongen och grävde en liten grop, med en tesked, i blomjorden och andaktigt sa vi en liten vers. Så sa jag till Minea att hon skulle hämta flugan och då tittade hon konstigt på mig och frågade:
- Määä var är den då?
- Den är väl på ditt rum.
- Nääää, sa hon glatt, den har flugit iväg för länge sen.....
Halleluja! En ny återuppståndelse. Amen.
Vad flugan hette.. öh heter... Viggo förstås. Det heter alla.
- Mamma, det är en fluga i mitt rum. Vi måste begrava den.
Okay, tänkte jag. Ett ypperligt tillfälle att pedagogiskt berätta om döden, begravningar och sådant som hon frågat om. Så vi konstruerade ett litet vitt kors av plastskedar och vi gjorde en namnskylt som vi tejpade fast på korset samtidigt som vi fördjupade oss lite i ämnet på en lagom Mineanivå. Så gick vi ut på balkongen och grävde en liten grop, med en tesked, i blomjorden och andaktigt sa vi en liten vers. Så sa jag till Minea att hon skulle hämta flugan och då tittade hon konstigt på mig och frågade:
- Määä var är den då?
- Den är väl på ditt rum.
- Nääää, sa hon glatt, den har flugit iväg för länge sen.....
Halleluja! En ny återuppståndelse. Amen.
Vad flugan hette.. öh heter... Viggo förstås. Det heter alla.
Mr Pollen och dags för VC igen.
Idag ska jag till doktorn, trallalalalala. Tidig morgon, Tror dom försöker ta livet av mig. Jag är INTE mig själv på morgnarna och det har inte med vanlig morgontrötthet att göra utan min sjukdom. Men sjuka människor, det kan man inte ta hänsyn till på sjukstugan. Där tar de dessutom bara in friska människor så att inga smittor sprids. Influensafall och liknande bannlyses vid dörren. För är man så sjuk att man inte orkar sitt uppe, jag då får man sitta uppe på akuten i åtta timmar och vänta på sin tur.
Om vi ska vara lite seriösa nu, jag måste förlänga mitt sjukintyg, hoppas på FK:s godkännande och det vore ju djäkligt kontigt om jag inte fick det, och sedan måste jag få lite allergimediciner också för nu är den där skitstöveln Mr Pollen ute och gör livet surt för mig och många med mig. Nåja, det är väl det minsta av mina problem, nu vill maken flytta ut på landet och hyra ut lägenheten och jag känner mig inte frisk nog även om livet där ute inte är så spartanskt som det kan låta med landet. Men det kräver ändå mer av en på nåt sätt. Men vem vet, efter Botox på fredag kanske jag blir av med skallebanget i alla fall. Återkommer:)
En gammal vårbild från ÖverJärva:)
Om vi ska vara lite seriösa nu, jag måste förlänga mitt sjukintyg, hoppas på FK:s godkännande och det vore ju djäkligt kontigt om jag inte fick det, och sedan måste jag få lite allergimediciner också för nu är den där skitstöveln Mr Pollen ute och gör livet surt för mig och många med mig. Nåja, det är väl det minsta av mina problem, nu vill maken flytta ut på landet och hyra ut lägenheten och jag känner mig inte frisk nog även om livet där ute inte är så spartanskt som det kan låta med landet. Men det kräver ändå mer av en på nåt sätt. Men vem vet, efter Botox på fredag kanske jag blir av med skallebanget i alla fall. Återkommer:)
En gammal vårbild från ÖverJärva:)
Asså hallå
Köp INTE en Nikon Coolpix s9100 kamera. Tog en massa bilder igår då vi var bjudna hem till Jeanette och ligan på grillning och nu när jag ska kolla på bilderna så är dom borta. Istället kan man se fyra bilder som jag raderat för länge sen, i kamerans bildvisningsläge. Vad är det här????? En annan gång trodde jag att jag råkat radera alla bilder utan att ha tänkt det. Det var sist när Malin och co var här på middag, men kanske var det samma sak då. Bilderna är borta. Häckväck! Gone with the wind. Jag fortsätter att vara Canonfan och dissar denna Nikon totalt. Nu är det försent att byta den men är den trasig så måste man ju få en ny. Så här ska det ju inte vara. Grrrrr!
Nåja, ni får tro mig på ordet det lilla att det var trevligt igår. Först blev det lek och sedan käkade vi och en väninna till Jeanette kom också dit. Hennes son M lekte jättebra med tjejerna och dom hade superkul. Minea skulle minsann sova över och var inte mitt och Håkans största fan när vi skulle gå hem. Då var klockan ändå kring tio och vi hade varit där sedan halv fem men hon var inte färdiglekt.
Det enda abret var att Minea plötsligt fått för sig att hon är rädd för Leffe. Sköldpaddan. Jag vet inte vad som flugit i henne där för det har hon aldrig varit förut. Tillslut vågade hon i alla fall klappa Leffe och när vi kom hem ville hon inte sova utan leka att hon var Malin med en sköldpadda och Minea kom och hälsade på men hon var rädd men det var inte hon... Malin, dvs Minea, fast Malin och Minea var rädd fast Minea var inte Minea... äh. U got it!
Och vad ska man sätta in för bild här då? Det får bli en bild från ett annat kalas helt enkelt...
Nåja, ni får tro mig på ordet det lilla att det var trevligt igår. Först blev det lek och sedan käkade vi och en väninna till Jeanette kom också dit. Hennes son M lekte jättebra med tjejerna och dom hade superkul. Minea skulle minsann sova över och var inte mitt och Håkans största fan när vi skulle gå hem. Då var klockan ändå kring tio och vi hade varit där sedan halv fem men hon var inte färdiglekt.
Det enda abret var att Minea plötsligt fått för sig att hon är rädd för Leffe. Sköldpaddan. Jag vet inte vad som flugit i henne där för det har hon aldrig varit förut. Tillslut vågade hon i alla fall klappa Leffe och när vi kom hem ville hon inte sova utan leka att hon var Malin med en sköldpadda och Minea kom och hälsade på men hon var rädd men det var inte hon... Malin, dvs Minea, fast Malin och Minea var rädd fast Minea var inte Minea... äh. U got it!
Och vad ska man sätta in för bild här då? Det får bli en bild från ett annat kalas helt enkelt...
Taktiksnack
Behöver lite taktiksnack, om hur man somnar! Herre gud detta blir bara värre och värre. Igår natt ... öh morgon... somnade jag kring sextiden! Och kvart över sju, ca, vaknade dottern. Visst tog maken hand om henne men hon kommer in till mig en gång i halvtimmen och ska visa någonting eller berätta någonting och jag hinner aldrig somna om.
Håkan säger men det är ju bara att vända tillbaka dygnet. Yeah right. Det handlar ju inte om det. Jag kan inte somna hur trött jag än är eftersom RLS alltid kickar in samma tid på natten. Och smärtan kan jag inte styra över. Och sedan är det så att när jag väl kan sova så MÅSTE jag göra det, framåt morgonen, för ju mindre jag sover ju värre blir yrseln och värken. Så vad har jag för val. När man dessutom lider av kroniskt trötthetssyndrom så blir man sådan att man inte kan hjälpa det, när man måste sova och kan sova sover man när det än är på dygnet. Ja det är en konstig sjukdom det här och vila är lugn är ett måste och då tar man det när man kan ta det.
Och ikväll, jag vet hur det kommer att bli, hur trött jag än är, inte kan jag sova för det. Och det är ingens fel. Det bara är så.
Och tro mig, nog har jag provat att varvar ner, ha svalt i sovrummet, inte äta på kvällen och alla trix där finns. Nu.... klockan kvart i tre... frulle.
Idag är det mina ögon som går i kors...........
Håkan säger men det är ju bara att vända tillbaka dygnet. Yeah right. Det handlar ju inte om det. Jag kan inte somna hur trött jag än är eftersom RLS alltid kickar in samma tid på natten. Och smärtan kan jag inte styra över. Och sedan är det så att när jag väl kan sova så MÅSTE jag göra det, framåt morgonen, för ju mindre jag sover ju värre blir yrseln och värken. Så vad har jag för val. När man dessutom lider av kroniskt trötthetssyndrom så blir man sådan att man inte kan hjälpa det, när man måste sova och kan sova sover man när det än är på dygnet. Ja det är en konstig sjukdom det här och vila är lugn är ett måste och då tar man det när man kan ta det.
Och ikväll, jag vet hur det kommer att bli, hur trött jag än är, inte kan jag sova för det. Och det är ingens fel. Det bara är så.
Och tro mig, nog har jag provat att varvar ner, ha svalt i sovrummet, inte äta på kvällen och alla trix där finns. Nu.... klockan kvart i tre... frulle.
Idag är det mina ögon som går i kors...........
På den tusende
Stort grattis till Barbru Hansdotter som idag är min tusende person i mitt släktträd. Barbru var född 1724 och levde i Hornträsk i Västerbotten. Mer vet jag ite om henne än att hon fick fyra barn som jag hittat hittils och att hon blev hela 85 år vilket var mycket på den tiden. Så grattis kära Barbru, utan dig hade jag inte funnits.
Och utan dig hade inte Minea funnits. Och vi hade inte kunnat äta Mineas mysmuffins, vi hade inte kunnat gå ut i solen idag och vi hade inte kunnat sjunga, skratta och leva livet:)
Tänk om en enda person i detta släktträd på tusen personer gjort ett annat val i livet, valt en annan hustru, flyttat till annan ort eller inte skaffat det där tionde barnet. Ja då hade allting kunnat se annorlunda ut. Hisnande tanke.
Och utan dig hade inte Minea funnits. Och vi hade inte kunnat äta Mineas mysmuffins, vi hade inte kunnat gå ut i solen idag och vi hade inte kunnat sjunga, skratta och leva livet:)
Tänk om en enda person i detta släktträd på tusen personer gjort ett annat val i livet, valt en annan hustru, flyttat till annan ort eller inte skaffat det där tionde barnet. Ja då hade allting kunnat se annorlunda ut. Hisnande tanke.
Botoxarn
Ha ha, har nog inte varit nog tydlig här på bloggen. Fick igår frågan: - Vad är det för dumheter, vad då ta Botox? Vad då måste gå med det här (ansiktet) två veckor till.
Jag ska alltså får pröva Botox mot migränen och det är alltså INTE mot rynkor. Har inte ens några i pannan förutom bekymmersrynkan men den har ju alla.
Jag kommer att få sprutor i nacken och i pannan. Ca trettio sprutor och det är ju egentligen inte någonting jag vill men det är bättre än alternativet att ha migrän så ofta som tre gånger i veckan och att ta en massa mediciner som förstör lever, njurar, tarmar och magsäck och som dessutom gör att man tillsut blir immun mot dess verkan och man bara måste ta mer.
Jag tror verkligen detta kan hjälpa mig och ta mig ur år av huvudvärk och migräner. Så jag tycker inte att det ska bli kul att spruta in ett nervgift i kroppen men det ska bli djävligt skönt att sticka in den där nålen i bakhuvudet och bara bli bedövad... aaaaahhhh. Håll tummarna. Ha ha, jag satsar alltså INTE på Hollywoodkarriär:)
Jag ska alltså får pröva Botox mot migränen och det är alltså INTE mot rynkor. Har inte ens några i pannan förutom bekymmersrynkan men den har ju alla.
Jag kommer att få sprutor i nacken och i pannan. Ca trettio sprutor och det är ju egentligen inte någonting jag vill men det är bättre än alternativet att ha migrän så ofta som tre gånger i veckan och att ta en massa mediciner som förstör lever, njurar, tarmar och magsäck och som dessutom gör att man tillsut blir immun mot dess verkan och man bara måste ta mer.
Jag tror verkligen detta kan hjälpa mig och ta mig ur år av huvudvärk och migräner. Så jag tycker inte att det ska bli kul att spruta in ett nervgift i kroppen men det ska bli djävligt skönt att sticka in den där nålen i bakhuvudet och bara bli bedövad... aaaaahhhh. Håll tummarna. Ha ha, jag satsar alltså INTE på Hollywoodkarriär:)
Kvartsamtal
Kvartade inte på kvartsamtalet idag. Hur kan man göra det då man bara får lovord. Nog för att det är Minea som gjort mesta av jobbet bara genom att vara Minea men lite ära kan väl maken och jag väl få ändå:). Vi kom fram till mycket. Som att Minea har sidor både från Håkan och mig. Efter Håkan då hon ofta går där och drömmer sig bort, blir lite sävlig och drar ut på tiden då hon t.ex ska klä på sig och ibland tar hon sådan tid på sig att de större barnen börjar hjälpa till för annars kommer dom aldrig ut om de måste vänta på henne. Andra gånger är hon mamma upp i dagen då hon är fröken drama och teatraliskt hittar på historier, leker teater och även får sina utbrott då hela världen hinner både raseras och byggas upp igen på två sekunder.
Och så bor det en liten konstnär inom dottern det är ett som är säkert. Fröken M tog fram och visade en teckning Minea gjorde igår och hon är ju inte ens fyra fyllda men teckningarna är väldigt detaljrika med ögonfransar, tår och annat. Och när hon målar eller ritar så är hon så djupt koncentrerad att hela omvärden försvinner och det där känner jag igen så väl. Jag minns från min tid som tecknerska där jag höll på som mest och jag glömde bort att äta till och med. Man gick in i det så djupt för det var så roligt.
Kanske kan det där drömmandet och försiktigheten krocka med den dramatiska livliga sidan, vad vet jag, men Minea verkar kunna hantera det och hon är ett tryggt barn som tar för sig, säger ifrån och som leker jätte bra med de andra barnen. Hon är alltid glad när hon kommer in på morgnarna och det är oftast just sådan hon är, glad och full av fantasi och liv. Hon äter även jätte bra och tar ofta om en portion till.
Vi pratade också om hennes överrörlighet och att hon ska få hoppa och springa i trappor så mycket hon bara kan för att stabilisera det. Fröken M sa att hon undrat över Mineas vighet för hon kan verkligen böja sig hur som helst och hon är som jag var som barn, en gummimänniska. Samtidigt som det fortfarande blir som om man går på en mjuk madrass ungefär eftersom hennes knäleder bukar inåt då hon går och hon därför är extra försiktig. Det blir så helt enkelt att hon därför är senare när det gäller sådant som att cykla, klättra mm men tidigare när det gäller det finmotoriska så som att pyssla och pilla- teckna och sådant. Och hon är helt klart framåt när det gäller språket.
Japp, stolt mamma, vad annars, gick ifrån föräldramötet, med högt buret huvud. Precis som alla andra föräldrar:)
Matvraket i sitt esse
Och så bor det en liten konstnär inom dottern det är ett som är säkert. Fröken M tog fram och visade en teckning Minea gjorde igår och hon är ju inte ens fyra fyllda men teckningarna är väldigt detaljrika med ögonfransar, tår och annat. Och när hon målar eller ritar så är hon så djupt koncentrerad att hela omvärden försvinner och det där känner jag igen så väl. Jag minns från min tid som tecknerska där jag höll på som mest och jag glömde bort att äta till och med. Man gick in i det så djupt för det var så roligt.
Kanske kan det där drömmandet och försiktigheten krocka med den dramatiska livliga sidan, vad vet jag, men Minea verkar kunna hantera det och hon är ett tryggt barn som tar för sig, säger ifrån och som leker jätte bra med de andra barnen. Hon är alltid glad när hon kommer in på morgnarna och det är oftast just sådan hon är, glad och full av fantasi och liv. Hon äter även jätte bra och tar ofta om en portion till.
Vi pratade också om hennes överrörlighet och att hon ska få hoppa och springa i trappor så mycket hon bara kan för att stabilisera det. Fröken M sa att hon undrat över Mineas vighet för hon kan verkligen böja sig hur som helst och hon är som jag var som barn, en gummimänniska. Samtidigt som det fortfarande blir som om man går på en mjuk madrass ungefär eftersom hennes knäleder bukar inåt då hon går och hon därför är extra försiktig. Det blir så helt enkelt att hon därför är senare när det gäller sådant som att cykla, klättra mm men tidigare när det gäller det finmotoriska så som att pyssla och pilla- teckna och sådant. Och hon är helt klart framåt när det gäller språket.
Japp, stolt mamma, vad annars, gick ifrån föräldramötet, med högt buret huvud. Precis som alla andra föräldrar:)
Matvraket i sitt esse
