Marta Greta Blyklo kom från Utterträsk utanför Arvidsjaur.
Första nybyggare i Utterträsk blir Jonas Larsson Utterström från Lappträsk och hustrun Marta Jonsdotter från Sandträsk. Kvinnorna i Utterträsk blev med tiden kända för sina fina vävnader. Och kanske var Marta ghreta en av dess akvinnor. Mest ryktbar var ”Dövstum-Stina” Christina Utterström, 1843 – 1920. Hon blev en avancerad konsthantverkare för sin tid som bl.a. ägnade sej åt tygtryck.

Hon snidade egna stämplar i trä som sedan användes till att trycka mönster på vävda gardiner, schaletter, handdukar och blusar. 33 av hennes stämplar finns i dag på hembygdsmuseet, gamla Prästgården, i Arvidsjaur. Utterträsk kom med tiden även att bli en station vid inlandsbanan.

Källa: http://www.arvidsjaurnaturochkultur.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=39

Detta hittade jag på nätet. Vad som menas med Arvidsjaurs moder vet jag inte men det låter väl fint:). Hedda Kristina var alltså min mormor. Nåon som vet var min mormorsmors epitet födslorådstag betydder? Källa:- C:\Users\Annelie-Minea-Håkan\Pictures\ANNO 1890_ County of Norrbotten, Arvidsjaurs moder Marta Greta Blylod b_ 1856 .htm

Marta Greta Blylod b. 1856 Arvidsjaurs moder

About the person	About the household
Homeparish: Arvidsjaurs moder Residence: Stora Tallberg. County: Norrbotten Year of birth: 1856 Place of birth: Parish of birth: Arvidsjaurs moder Occupation: Title: Marital status: G (Married) Gender: K (Woman) Family status: h. Family status code: M (Mother/wife) Other details: SVARvolume: 000395 Card nr: 7 Page: 58 Row: 11	Persons in the household: Family no: 1 Johan Edvard Isaksson b. 1862, Hemmanseg. Marta Greta Blylod b. 1856 Hedda Kristina b. 1887 Family no: 2 Greta Stina Blylod b. 1822, Födorådstag.

GLOSSARY with the most commonly occuring words

Min mormor. Hedda Kristina föddes 22 juli-1887i Sandudden, Auktsjaur (Arvidjaur) .

Hennes föräldrar hette: Johan Edvard Isaksson född 15 mars 1862, Auktsjaur
                                   Marta Greta Blyklo född 4 mars 1856, Utterträsk Tallberg. (Står att hon är född 10                                      maj  på ett annat ställe).

Johan Edvards föräldrar hette: Isaac Olofsson- bonde i Sotterjaur/Satterjaur (?) och Eva Karolina jonsdotter född 1836. På den sidan har jag inte letat längre bak men det kommer säkert.

Däremot på Marta Greta Blyklos sida. Hennes föräldrar hette:
Pehr Johansson Hemmansägare i Lomträsk, född 1796
Pigan Greta Stina Blylod född 2 mars 1822 i Skellefteå Västerbotten.
(Syster till Marta Greta- Eva Magdalena 1859 11 02 Lomträsk).
Marta Gretas födelsearkiv har brunnit men vissa saker går att utläsa. Och från denna punkt går det att hitta mycket information på nätet.
Släkten Blylod verkar många ha forskat i. Säkerligen för att det även är ett adligt namn men det verkar inte som om denna släkt kommer från just den adelsfamiljen utan här har vi mest soldater och pigor. Men det är bra mer intressant att jag hittat en rentjuv. Bah, vad är adel motför rentjuvar? Återkommer till det.

Greta Stina Blylods far- Pehr Blylod född 22 december 1764. Död 4 januari 1837. Född i Långträsk Skellefteå. Nybyggare. Har inte hittat hans fru dock.

Pehr Blylods föräldrar hette: Oluf Olofsson född 19 jan 1725 i Långträsk, död 1791. Och
                                          Lisbetha (Lisa) Andersdotter född 1726. Död 14 april 1816. Hon föddes i
                                           Drängmark Skellefteå och dog i Långmark.

Oluf Olofssons föräldrar : Olof Olofsson Nimmernychter 1692-1758 och Mareta (Marjet) Olofsdotter född 1699 12 22, död 1740. Olof var soldat på roten 62 Nimmernychter/Norberg mellan 1711 och 1721. Därefter var han bonde och sedan 1749? hemmanbrukare. Han sägs ha varit flitig och hans utsäde var tre tunnor och gården hade 2 hästar, 14 kor och 25 får. Mantel 1/4 skatt. Namnet Nimmernychter betyder aldrig nykter vilket ju får en att undra. Nimmernychter är ett soldatnamn som något befäl med humor hittat på. Varför förtäljer inte historien.

Lisbethas föräldrar hette: Anders Jacobssen Polack (även det ett soldatnamn)född 1685 och död 1753 i Drängsmark Skellefteå l.f. Han var soldat i roten 116.
Mamman hette Marjet Eliasdotter född 1680 i Drängsmark död 1744.

Oluf Olofssons föräldrar: Olof Persson 1653-1739 Långträsk Skellefteå lfs. Ägare till Långträsl. Hans fru hette Sara (?).

Olof Perssons föräldrar: Per Olofsson 1916-1665 och Margareta (?).

Per Olofssons far- Olof Olofsson. Olof Olofssons far Olof Hansson. Olof Hanssons far Hans Olsson och Hans Olssons far Olof Olsson ägare till Långträsk 2 mellan 1539 och 1548. Skellefteå sn (AC).
Långträsk kyrka

Bilen trasig, igen.
Tvättmaskinen har nu gått hädan och ska begravas på tippen nästa lördag.
Minea är i värsta trotsåldern.
Jag mår skiiiiiiit!
Jippi, nu kan det bara bli bättre:)
               Källa: garbageplant.blogspot.com
               Och jag känner mig ungefär likadan som tvättmaskinen...

Hittade tillslut även mammas syster lilla Julia som föddes 1912 och hon var också oäkta. Har också hittat förklaringen till att Hedda hette Johansson. Först hette hon Johansdotter och sedan ändrades det till Johansson eftersom man slutade med dottersnamn.

Tillslut hittade jag även mammas far. Han var änkling då han gifte sig med min mormor. Han hette Johan Axel Eriksson arbetade i Sanddudden (eller liknande). Han och Hedda gifte sig den 4 juli 1912. Vilket får en att undra om det var en uppgörelse för att slippa skammen efter att ha fött två utomäktenskapliga barn eller om det var han som var pappan till alla tre barn och att dom haft ett förhållande medan han var gift. Vem vet?  
Nästa sak att forska om. Hade han barn med sin första fru? Kan jag ha kusiner jag inte känner till? När dog den frun? Vad hette hon. Tänk om mamma har syskon som fortfarande är i livet även om de nu skulle vara över nitto år.  
Johan Axel föddes den 12 maj 1875 och var således tolv år äldre än mormor.
Mormor är tydligen född i Sandudden och där bodde hennes syster Beda. Kanske var det så dom träffades, Axel och Hedda och romans uppstod.
Tänk vad fel man kan ha. Jag som trodde att det var mamma som var oäkting ha ha. Å vilken slampa min mormor var ha ha. Nä då, men det förklarar varför hon ändrade sitt namn från att heta Hedda till att kallas för Hedvig istället. Hon ville antagligen bara bli en respektabel kvinna och inte bli ihågkommen som Hedda med två utomäktenskapliga barn.
Det kan inte ha varit lätt för henne, på den tiden som det ansågs så skamligt, så fel, så hemskt. Kanske är det också därför mamma aldrig träffade sina mor och farföräldrar.

Hedda och Axel var gifta i hela nitton år innan mamma kom till världen. Och samma år blev Hedda änka.
Jag har inte lyckats hitta Axels föräldrar och inte heller dödsattest eller liknande. Nu ska jag leta efter hans första giftemål för att se om han fick fler barn. Spännande spännande! För mig ialla fall. Ni andra har väl slutat läsa för länge sen.

Herr och fru Eriksson. Den enda bild vi har på dom.

Kära morfar. Vem var du egentligen? Och varför finns du inte att hitta någonstans? Om du dog 1931 varför finns du då inte i dödsattestern och om du föddes 1875 15 maj varför finns du då inte i några födsloregister? Dog du inte alls strax innan mamma föddes? Drog du istället? Eller dog du tidigare och är inte alls min mammas far?
Du var änkling när du gifte dig med mormor. Varför finns du inte i några vigselbevis förutom det med mormor? Det är enda stället jag hittat dig på. Arbetare i Sandudden, som min mormor kom ifrån. Men var kom du från, från början?
Ni bodde i Moskosel, du och Hedda. Men ändå är det som om du inte funnits överhuvudtaget? Det finns en bild på dig, eller är det inte du? Nog ser du bra mycket äldre ut än min mormor, på den bilden.
Jag har letat i kyrkoböcker även från gannliggande kommuner. Älvsbyn, Skellefteå, Jokkmokk, Piteå, Arjeplog.
Nä du morfar, nu blir jag bara mer och mer nyfiken. Så ge mig ett tecken. Var ska jag leta? Vem var du?
Johan Axel Eriksson född 15 maj 1875, gift 4 juli 1912, avliden 1930-31... eller?????

Förra meddelandet från apoteket:
Dina medicin har kommit och finns att hämta hos oss. Varan ligger kvar i tio dagar. Öppettider bla bla bla. Välkommen.
Jag hämtade min Imigran och skulle hämta ut Postafen samtidigt. Det fanns inte heller hemma utan beställdes. Och nog tyckte jag att receptarien var lite inställsam.
Nästa meddelande från apoteket:
Hej Annelie! Ditt recept är klart. Välkommen tillbaka. Ser fram emot att se dig igen. XXXXX ♥. Hm, är det nån som flirtar eller??? Nästan så att jag inte vill gå dit igen.

Min söta lilla mamma i artonårsåldern.

Jag är en dotter, till en mor jag. Mor heter Maj Lessi Vilhelmina, född Eriksson och jag har inte vetat någonting mer om henne släkt. Så nu har jag grävt lite. Och här får man börja från allra första början.
Min mormor- Torpardotter i lappmark 2, Linudden (tror jag det står)  Hedda Kristina Johansson Eriksson. Även kallad Herta, Hedvig och Hidda i kyrkoböckerna så det har varit lite förvirrande. Hon föddes den 22 juli 1887.
Men Hedda är ett mysterium. Inte bara för att hon kallas många olika namn. Utan även varför hon heter Johansson Eriksson då fadern hette Isaksson. Hedda fick tre barn varav det första barnet är antecknat som oäkta med fader okänd. Nästa barn Julia, kan jag inte hitta men hon dog bara några månader gammal men det skulle vara intressant att se vem som står som fader för henne. På mammas födelseattest står det att Hedda är änka men det står inte faderns namn någonstans. Han ska ha hetat Axel Eriksson men någon sådan hittar jag inte i kyrkböckerna från Arvidsjaur. Dom kan ju ha gift sig någon annanstans, han kan ju härstamma från andra trakter men jag vet inte var jag ska leta. När jag lärt mig mer om släktforskning kanske jag hittar ett svar på det.

Heddas föräldrar hette:
Johan Edvard Isaksson Auktsjaur (nuvarande Arvidsjaur) född 15 mars 1862
Marta Greta Blyklo från Utterträsk. Född 4 mars 1856. Det står 1866 i mormors födelseattest men det visade sig vara felaktigt. Det gjorde det lite extra svårt att hitta henne sen.
Johan och Marta fick tre barn - Beda Albertina, Sandudden, född 27 maj 1899, Johan Ludvik 27 aug 1990 och Hedvig Kristina 22 juli 1887.

Johan Edvard Isaksson däremot var lätt att hitta. Hans föräldrar hette:
Eva Karolina Jonsdotter född 1836
Isaac Olofsson bonde i Sotterjaur okänd födelseår. Och jag är inte helt säker på Sotterjaur heller men det ser ut som om det står så.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Min mamma, Maj Lessi Vilhelmina fader- moder änka Hedda Kristina Eriksson Johansson Moskosel

Ragnar Stefan- mammas 23 år äldre bror. Fader okänd Moder torpardotter Hedda Kristina Johansdotter Sandudden ????? litet ??? anteckning????


Johan Edvard min mormorsfar och hans föräldrar Isaac Olofsson i Satterjaur Bonde och Eva Karolina Jonsdotter.

Släktforskning ja. Lite komiskt att jag har fastnat för det, jag som hela tiden pratar om att stanna i nuet. Och hur intressant är det egentligen med att hitta piga efter piga efter piga och att hitta torpare efter torpare efter torpare. Det där med Myllymäki och Aidenpää verkar ha varit fel i alla fall. Allt stämde så bra bortsett från att nån gifte sig med sin fru efter hennes död och nån begravdes före sin födsel. Men man kanske gjorde så på den tiden. Hm, finskt påbrå hade ju förklarat min sisu som jag inbillar mig att jag har. Men men.
Hur som, ju längre tillbaka man letar ju svårare är det ju. Och när man inte kan koncentrera sig, har svårt att fokusera blicken och när texten bara hoppar framför ögonen på en, ja då lämnar jag stolt över mina inloggninguppgifter till de som har orken. Jag tar medlemsskapet och någon annan gör arbetet. Perfekt.

Jag vet i alla fall med säkerhet att jag är släkt med den här lilla raringen

Idag mår man som man INTE förtjänar. Inatt har nog ett skenande gäng bufflar sprungit över mig. Eller kan också vara ett ångvält. Börjar till råga på allt känna av Mineas dagisförkylning också. Eller ja, det har jag gjort ett par dagar men vägrat att erkänna det. Men nu är det väl dags att ta tjuren vid hornen och erkänna att herr bacill har attackerat. Tyvärr låter han sig inte motas av KanJang (stavning???) eller Enchinagard (stavning igen???) eller ens mina ilskna hot om att bussa honom på maken istället. Han verkar ha fallit för mig och är på mig som värsta stackern (öh stavning för tredje gången vad är det med mig idag???).

Nu till vila så att orkar hämta Minea på dagis idag. Fast hon kan gärna få stanna över helgen. Hon är inne i en mycket egensinnig period av skrik, vill INTE och högljudda protester. Och jag är trööööött.

Inatt sov jag mellan fyra och sju och sedan mellan halv nio och halv elva. Huvudet sprängs, yrseln gör att jag bara kan halvligga i sängen med datorn i knät och jag har ont. Ork int!
                        
                       En liten vinterbild att njuta av. Tagen av någon annan.

Minea har på sig ett par vingar. Jag frågar:
- Är du en fe eller en ängel?
Hon:
- Daaaw, en ängel. Feer har inga änglavingar ju.
Nä just det ja!

Minea pratade i sömnen:
- Åååh fiskelycka. Så ler hon stort och säger: Lyckans ostar!

Minea:
- När jag blir stor vill jag bli en fiskebåt.
Hm! Okay!

Jag:
- Kan du räkna upp alla dina kusiner?
Minea:
- Viktor, Vanessa, Emil, Joel, Mariella, Lefteris, Micke... åååh Afroditi.
Micke är hennes morbror och Afroditi är Mariellas kompis.

Jag skypear med Kristina och Lefteris frågar varför jag är så tyst för ljudet fungerade inte och Kristina säger:
- Hon tänker så det knakar.
Då säger Minea:
- Men varför knakar det?
Kristina:
- Ja för att hon är så smart.
Minea:
- Jaaaa, jag tror det jag också.
 
Minea är helt hysterisk för jag lyckas inte göra en sådan hårsvans som hon vill ha. Jag förstår inte alls vad hon menar.
- Näää, skriker hon, inte en sån. Det ska va som Wilma har. Ingen tofs, ingen svans, inga flätor, det ska va lågt och det ska va med två hårband.
Jag försöker på hundra olika sätt tills hon skriker:
- Neeeeej, det ska va längre.
- Åh, menar du att du vill ha längre hår, som Wilma?
- Jaaaa, gör så att det blir längre.
Ja det är ingen lätt uppgift att vara mamma.

Minea klär ut sig, går ut, stänger sovrumsdörren och knackar på. Jag öppnar. Hon säger:
- Bus eller godis?
Jag:
- Hm, jag tror nog jag tar bus.
Minea blir tyst ett tag och ser ut att vänta på nåt så säger hon otåligt efter en stund:
- Määä ta fram det där buset då...

I Jokkmokk fick Minea vara med och sopa bilar och fick mycket beröm för att hon var så duktig. Det har resulterat i att hon, på vägen hem från dagis, vill sopa snö från precis varenda bil som står parkerad. Och det kan vara ganska så tidskrävande kan jag lova. Och det går inte att övertyga henne om att hon inte alls behöver sopa bort snön på allas bilar utan att det räcker med att hon tar bort snön på pappas bil. Hon blir nästan fanatisk över det hela och vill sopa mer, mer, mer. Och det tar en timme att gå hem!

Och så måste jag bara berätta om vilken omtänksam person hon är. Vi gick förbi en banrvagn med en liten kille i. Han låg och sov och föräldrarna var inne i affären och stod och tittade på honom genom fönstret. Men Minea blev mycket orolig:
- Åh nej, dom har glömt sin bäbis! Dom har glömt honom ute. Dom har glömt att ta in honom. Jag fick verkligen lugna henne och förklara att föräldrarna var där och att dom hade översikt men hon ville vänta vid vagnen tills dom kom ut igen.

- Mamma ta kort på mig när jag gör så här, bad Minea. Sagt och gjort.

Vi hade faktiskt en stor släktträff för en herrans massa år sedan. Det är pappa som tittar ut där på sidan:) Det var en rätt så häftig grej att träffa en massa folk som man inte hade någon aaaaaning om att man var släkt med.
Nu har jag börjat intressera mig för det där med släktforskning och det är ganska roligt. När man hittar nåt det vill säga. Är ännu inte så haj på hur man gör men det mesta ligger ju på näter nu för tiden så det är bara att leta, leta och leta. Sitta och ögna igen inscannade arkivbilder med oläslig text. Och det tycker jag är roligt ha ha. Slog mig att det var många som verkade heta Israel på 1800-talet, i Lappmark 2 - ja det vill säga Arvidsjaurtrakten. Och oj vad många oäktingar där var. Det var man noga att anteckna.

Nu till några frågor om någon vet:

Vad menas med den lilla parantesen under min mammas namn? Och hur ska man hitta fadern när allt man har är ett namn och här står mamman bara som änka.

Vad står detta????

Och om någon heter Aidenpää och en annan Myllymäki betyder det då att jag även har finsk påbrå eller kunde svenskar också heta så?

Och hur sjutton går man vidare när man fastnat?
Nä, nu ska jag forska vidare. Kul när man hittar ett stillasittande intresse som man kan ägna sig åt bara en liten stund i taget så som hälsan kräver.

Har, som jag tidigare skrev, bett om kopior på mina journaler, från 2007 och framåt. Och det var en intressant läsning. Tänk vad man glömmer och förtränger och när man läser känns det som om det handlar om någon annan och man blir ledsen när man läser för det är fan så djäkla tragiskt. Ta bara när jag sökte hjälp första gången. Nog sjutton hade jag känt smärta länge redan då men när jag sökte var det för yrseln. På nåt sätt var jag så van vid att ha ont att jag knappt nämnde det mer än i förbigående. Jag minns att jag kände av axlarna första gången som artonåring. Musklerna ovanför knät i 1996-97 någongång. Muskelsvaghet redan i tonåren. Ont i höfterna har jag haft sedan jag var fem år. Huvudvärk hela livet. Migrän sen jag var sexton. Men, efter olyckan blev allt värre. Och sedan efter förlossningen, barnsängsfebern och (svin???)influensan blev det sju tusen resor värre. Det är som om det långsamt stegrats under alla år.

Nu ska jag inte vara sååå långrandig att jag skriver ner trettio sidor journaler men det är intressant att läsa. Yrseln utreddes väldigt noggrant men när det var dags för tomografi var jag gravid och därför blev den aldrig gjord. I början av journalerna står det att yrseln kan ha psykiska orsaker men ju mer jag utreds utelsuts det. Det tar dock ett år innan jag får träffa en reumatolog och jag får en ordentlig fibromyalgiutredning. Och det är efter att allt annat uteslutits, borrelia, MS, you namnge it.
Jag läser om mina kräkningar och tänk att jag har glömt att jag kräktes så ofta redan då. Tänk att jag har kräkts i fem år nu, ja varannan dag ungefär.

Huvudvärken är nästa sak jag söker för, tillsammans med kvarliggande yrsel. Visst hade jag huvudvärk tidigare också men jag minns att jag kände att jag tar bara upp det som är värst för annars blir det så rörigt. Men under andra besöket upptäcker läkaren även att jag går stelt och jag förklarar att det är för att det gör ont i höftbenen bland annat. Känselnedsättningar dokumenteras också. Och tröttheten. Det står också att jag har upprepade förkylningar och infektioner under året.

I september 2007 kom andningsproblemen för första gången. Det konstateras också att yrseln kommer från nacken. I november samma år har led och muskelvärk försämrats avsevärt och jag skickas till kiropraktikern som typ räddade mitt liv. Jag är svullen och stel på ett sätt jag inte varit tidigare. Jag får tid till neurolog och till yrselmottagning coh huvudvärksskola. Jag går även till sjukgymnasten regelbundet men det ger inte så mycket. Nu är tröttheten rent av förlamande och jag orkar i stort sett ingenting. Jag jobbar två timmar om dagen men klarar inte ens det. Jag har försökt att jobba 75 %, 50 % och 25 % omväxlande men nu blir det heltids sjukskrivning igen.
Stor problematik med skulderblad, axlar och nacke noteras.

Det är i samma veva jag får kontakt med Previa, företagshälsovården och jag blir nu utredd på två håll. Bägge instanser kommer fram till samma sak. Det är inte psykiskt, det är fibromyalgi.
Och i nästan journalanteckning är jag Fru Askdal, en respekterad gift kvinna:). Och tänk, jag minns inte alls att jag mådde så där dåligt under den perioden. Jag minns bara att jag tränade mycket, tre gånger i veckan på gym, minst, jag arbetade hårt och jag planerade bröllop in i minsta detalj. Jag minns kyrkan, glädjen, festen, maten, danserna, bröllopsresan... men jag minns inte det dåliga. Det är nog tur att man fungerar så. Man väljer helt enkelt att komma ihåg det som var bra istället.

I november är jag helt slut. Kan inte koncentrera mig på någonting. Vilar hela dagarna. Svårt att sova. Har ont. jag har migrän två till tre gånger per vecka. Jag kan inte läsa, sitta vid datorn eller någonting. Bokstäverna bara flyter samman och jag är så himla trött. Men det står också att jag har god verbal förmåga, är välvårdad och har normal grundstämning. Inget psykotiskt eller psykologiskt förekommer. Ändå rekommenderar läkaren att Cipramil skrivs ut???? Ja vissa antidepressiva tar man även mot smärta men Citolapram är inte en av dom.

I december tillkännager jag att jag är gravid. Och migränen är som helt borta. Jag mår illa, har mer magproblem än tidigare men jag känner även mindre smärta i leder och muskler. Har fortfarande yrsel. Järnbrist konstateras och jag får Niferex bland annat via MVC. Men yrseln försvinner inte. Jag har även folsyrabrist så jag fortsätter att äta Folsyra. På eget bevåg sätter jag in B12 och mår lite bättre av det. Illamåendet lindras med hjälp av Postafen. Nu har jag med säkerhet diagnostiserats ha fibromyalgi. Jag utreds även för Sjögrens symdrom med negativt (öh positivt) resultat. Jag har så gott som alla de klassiska tender pointsen, jag kan inte lyfta, stå länge, bära, packa upp varor mm på jobbet och jag kan inte sitta längre stunder och jag kan inte läsa på datorn så jag fortsätter att vara heltids sjukskriven under hela graviditeten. Jag får även foglossning och mer ryggont och illamåendet, magkatarren och yrseln förvärras ju länge in på graviditeten jag kommer. Tänk jag som kom ihåg att jag bara mådde illa några veckor men när jag läser journalerna minns jag att de två första månaderna mådde jag illa och sedan blev det lite bättre men sedan efter vecka 20 någonting så kom illamåednet tillbaka och blev bara värre och värre. Jag får Losec och Rennie och mer Postafen.

Här uppstår lite problem med sjukskrivningen. Husläkaren vill inte sjukskriva mig för foglossning mm utan det tycker hon att läkaren på MVC ska göra och läkaren på MVC vill inte sjukskriva mig för fibromyalgi mm eftersom det är husläkaren som ska göra det. Men det löser sig tillslut.
Nu fortlöper det bara som vanligt fram till förlossningen. Sjukskriven sedan föräldraledig. Men snabbt efter förlossningen blir jag drastiskt sjuk och läggs in på Danderyds gynakut med livmodersinflammation. Och efter det gick det verkligen utför. Det kände som om jag aldrig blev riktigt frisk igen efter det. Jag går omkring med 38 graders feber dag ut och dag in. I februari stiger febern till över 40 grader. Jag får en akuttid på vårdcentralen men kollapsar i väntrummet, kräks och förs med ambulans till Karolinska. Jag läggs in och jag har så ont i vad som känns som njurarna att jag bara vill skrika. Jag är helt säker på att jag håller på att dö. Dom tar ryggmärgsprov men hittar ingenting. Det som konstateras är att jag har en virusinfektion men man vet inte varifrån den kommer. Jag har även bronkit och influensa. Febern är nere på 38 igen när jag skickas hem nån vecka senare, och i två år har jag feber.
När jag läste allt det där kände jag klumpen i halsen. Fy fan vad dålig jag var. Jag fattar inte idag hur jag stod ut. Och jag tog hand om Minea varje dag, jag kämpade stenhårt. Jag gick på barnvagnspromenader och det var jag som höll ihop mammagruppen och ordnade fikaträffar mm. Jag gick på babysim och barnrytmik. Jag sprang på öppna förskolan och gjorde allt det där man skulle göra. Idag fattar jag inte hur det gick. Det måste ha varit ren och skär vilja och envishet som gjorde att jag klarade det.

Det som förvånar mig lite är att min olycka bara nämns en enda gång i journalerna och att det inte står någonting om RLS, sömnproblemen och vad man hade för åtgärder mot det och min Colon Irritable.

Min kiropraktiker skriver ett mycket bra intyg angående mina problem och förklarar bland annat att min nacke är ihoptryckt mot skallbenet och att det saknas brosk däremellan. Han förklarar att jag är helt låst från tredje revbenet och ner till höfterna. Han beskriver en stor överrörlighet och även märkbara ledproblem i fingrar, tår, fotleder och höfter. Jag har en kraftigt nedsatt styrka i vänster ben vilket gör att benet ibland ger vika under mig.

2009 och magsmärtorna har ökat och jag oroar mig för blindtarmsinfektion, gallsten eller magsår men röngen, colonskopi och ultraljud visar ingenting sådant. Men varje månad har jag så ont att jag viker mig dubbelt och vill skrika rakt ut. Det är sådan smärta att det inte går att sitta still. det kryper i hela kroppen. Vid varje ägglossning och varje mens, lika ont. Två veckor per månad. På sophiahemmets gynmottagning konstateras att jag bildar cystor och dom misstänker endomosterios. En cysta får tas bort och jag fick ännu mer smärtor i två veckor. Min mage är alltid spänd, uppblåst, gasig och allmänt bråkig.

I mars 2010 blir jag uppsagt från jobbet tillsammans med alla andra administratörer inom Apoteket AB. Jag går på ApoNova i ett år. Det är ett program där man får ett års lön samtidigt som man söker jobb. Jag nyttjar dock året till att försöka kurera mig och för att förebereda mig inför arbetslivet igen. Det går dock inte så bra som jag hoppats på.
Efter två år blir feberattackerna allt glesare och nu är jag helt feberfri-peppar peppar. Men andra problem kvarstår. Nu utreds jag för sköldkörtelbesvär men ingenting hittas.
2010 söker jag för diskbråcket. Har då gått med det jätte länge och tänkt att det är ju fibron och den kan man ändå inte göra någonting åt. Trots att jag har så ont att jag knappt kan gå, tar det nästan ett år innan jag söker hjälp för det. Men ingenting händer. Jag får istället remiss till dietist pga av att jag nu har väldigt svårt att äta.
I oktober det året konstateras d-vitaminbrist och läkaren tror att med d-vitamin och kalcium kan jag bli kvitt många besvär. Känner mig lite piggare till en början men sedan inget mer. '
I mars 2010 börjar sjukskrivningshelvetet igen. Och i journalen står det att diskbråck misstänks bland annat men jag får ingen röntgen utan bara rekommendation om att fortsätta att gå till sjukgymnast. Jag provar på akupunktur bland annat men utan resultat.
Jag får göra en multimodalutredning som bara kan konstatera allt vi redan vet och även misstanke om PPP tillkommer. Läkaren säger att hon tror inte att jag någonsin kommer att kunna börja arbeta heltid igen men kanske halvtid i alla fall någon gång i framtiden om jag bara får bukt med magen, sömnen, yrseln och huvudvärken. Nu före jul fick jag remiss till ÖNH på Odenplan på grund av halsont och öronvärk och jag har lite vätska i örat, jag har en cysta i halsen och förstorad sköldkörtel. Struma konstateras.
Hjärtklappning, andfåddhet, svimningskänslor, kallsvettningar, värmevallningar mm har nu tillkommit. Har högt blodtryck.  Jag fortsätter att sjukskrivas nån månad i taget och jag får slutligen även hjälp av arbetsterapeut för lite bostadsanpassning.

Ja, hur går man vidare nu? Känns jobbigt att fortsätta så här men vad har man för val? En dag i taget, en månad i taget. Ska jag få pengar från FK eller inte? Ska intygen godkännas eller inte? Nu vill jag bara ha lugn och ro och så vill jag fortsätta att kämpa för ett bättre liv.

Minea, mästerfotografen, har fotat:) Visst är hon duktig.