Bland blommor och bin

Till helgen är det trädgårdsdags på dagis. Då träffas alla och påtar i trädgården, gör lite vårfint, krattar, planterar och klipper buskar. Och det är ju jätte bra. Och det brukar vara väldigt trevligt. Men jag får alltid lite lätt ångest inför sånt här. Ska man gå runt och förklara för alla om alla mina sjukdomar och problem och vad jag kan och inte kan göra eller ska man bara sitta där och låta alla tro att man bara är lat eller ska man helt enkelt dra täcket över huvudet och stanna hemma? Nä, det där sista är bara ett alternativ om jag har ett ordentligt skov för jag vill vara delaktig, inte minst för Mineas skull.
Så vad gör man. Funderade på att skicka ut ett mail där jag berättar lite om mig själv och mina sjukdomar men samtidigt vill jag inte att det ska uppfattas som att jag vill att folk ska tycka synd om mig. För det är det inte. Jag är inte döende, jag har världens bästa barn och jag har även bättre dagar. Det finns alltid de som har det värre.

Så, frågan återstår, vad gör man? Egentligen borde man ju inte bry sig vad andra tycker och tror. Tänker dom att fy vilken slöfock så låt dom tänka det då för jag vet ju hur det ligger till och jag vet att jag är allt annat än lat. Och egentligen tror jag inte att mamserna och papserna på dagis är några fördömande, förtalande människor utan dom verkar vara ett bra gäng.

Hur som, en riktiga Annelie är ju en energisk, snabb, organiserad person som arbetar effektivt. Men, tyvärr finns den sjuka Annelie också.
Den som inte kan (utan att det gör jätte ont):
Stå längre stunder
Inte kan göra vridande rörelser
Inte kan böja sig ner
Inte kan stå hukad
Inte kan vrida huvudet
Inte kan lyfta
Inte kan anstränga sig
Inte kan....
Men vad jag kan, det är att vara glad, trevlig och social och det är väl inte så lite det...

                     Jag kanske kan baka nåt också om jag har nån bättre dag:)

Förresten kom jag just på att jag kan förklara lite mer här och sedan länka till bloggen för de som undrar mer.
Så här är det alltså med lilla mig:
Jag har en slags pisksnärtskada i nacken. Det är ihoptryckt mellan skallbenet och översta kotan vilket ger mycket värk.
Jag lider av kronisk huvudvärk och får migränattacker en till tre gånger per vecka.
Jag har fibromyalgi vilket gör att man har ständigt ont i leder, muskler och ligament. De som lider av fibro lider också ofta även av kronisk trötthetssyndrom vilket även jag gör. Man är förlamande trött.
Jag har kronisk magkatarr och IBS.
Jag har ett diskbråck i lumbalryggen på vänster sida vilket gör det omöjligt att stå stilla eller vrida sig det minsta fel.
Jag lider av kronisk yrsel som antagligen kommer från nacken. Jag är ofta väldigt illamående på grund av detta och även på grund av magkatarren.
Jag har en inflammation i muskeklfästet ovanför vänster knä vilket gör att jag inte kan böja knäna utan att få ont.
Och så sist men inte minst, jag har hypertyreos, dvs struma med överproduktion från sköldkörteln vilket gör att man får hjärtklapping, vallningar, illamående, aptitlöshet och trötthet.

Usch nu låter det som om jag sitter och ömkar mig men jag vill bara förklara:) Det syns ju inte på mig att jag inte är frisk så därför kan det ju vara bra med en liten anamnes


I drömmarnas värld

Inatt drömde jag en konstig dröm. Nog för att jag längar efter ett normalt liv med bra jobb, kollegor och inkomst men jag vet inte hur långt man ska gå för att få det.
I drömme blev jag utförsäkrad och fick börja på någon slags fabrik där man skulle sitta hela dagarna och packa ner nå små elektronikprylar i små påsar. Me jag ville verkligen försöka även om jag visste att monotont arbete inte var det idealliska. Så jag satte mig vid min station och som tänkte att nu ska jag inte överarbeta och stressa som jag alltid gör utan nu ska jag ta det lugnt men trots det snurrade det till efter ett par timmars arbete och hela rummet roterade runt omkring mig. Jag började kräkas och må dåligt. Sedan var det dags för fikarasgt och jag kände att benen inte riktigt bar mig men jag staplade mig till fikarummet och kände att jag bara måste få någonting i magen fort så jag tog ett knäckebröd som fanns där. Sedan orkade inte benen längre och jag liksom kröp och ålade mig tillbaka till arbetsplatsen. Det gjorde så ont men jag gav mig inte. Så drömmer jag ofta, att jag kryper och krälar för att nå ett mål men jag kommer liksom aldrig fram och det gör så ont och jag orkar inte resa mig.
Sedan vände drömmen och jag blev anklagad för stöld av knäckebröd och trots att jag uppenbarligen inte klarade av arbete bönade och bad jag om att få behålla jobbet. Tillslut fick jag det men hade alla kollegor emot mig. Sen vaknade jag av att jag verkligen mådde illa på riktigt och fick springa och kräkas... igen. Nu är det iallafall helg. Skönt.

Bild från Cypern

Pricki korv

Vad är nu detta? Har jag gått å fått röda hund, trots vaccinering? Är det rena rama prickikorv sjukan? Är det en reaktion på nya medicinen, Seloken förebyggande mot migrän? Är det nåt jag skaffat mig på Cypern? Är det nån slags allergi? Mina ben har blivit prickiga!!!! Jag har några prickar på armar, bröst och mage också men mest på underbenen.
Någon som vill leka identifiera prickarna med mig så tveka inte, diagnostisera mig...

Är det inte det ena så är det den andra.... Nån mer med liknande?

Starka reaktioner

Fick en hel del starka reaktioner på gårdagens inlägg. På fejan mm. Och någon ringde mig och grät i telefonen. - Så där ska du inte behöva ha det.
Nej, det är sant. Det ska jag inte. En förändring måste ske.
Samtidigt tycker jag lite synd om maken också. Jag menar han gifte sig med en energisk, hårt arbetande kvinna. En mycket livlig, snabbtänkt, äventyrlig tjej med skinn på näsan. En som älskade att resa, hade tusen bollar i luften och som alltid var organiserad och hade kontroll. Så får han detta! En energilös, trött, svag, sjuk person.
Samtidigt heter det ju "for better and for worse", "in sickness and in health". Och det är där han brister.

Anledingarna till att Håkan beter sig som han gör när jag är riktigt dålig är flera. Han får allt på sina axlar och det blir tungt. Han har alltid haft svårt att hålla ordning och vara organiserad, att följa rutiner och sådant som kan vara ett måste i en familj. Och sedan när han tvingas arbeta heltid plus ta hand om allt annat, då blir det för mycket för honom. Han blir stressad, mer lättirriterad och ju fler saker han inte hinner med, ju större kaos det blir med leksaker framme, inköp av mat, nattning och annat, ju mindre göra han. Det blir en ond cirkel för honom. Ju mer som hänger över honom, ju mer handligförlamad blir han istället för att bli en sådan som jag var förut, som tog tag i saker och fick dom gjorda.
Ja, alla är vi olika, alla reagerar vi på olika sätt. Jag tror att Håkan också känner sig hjälplös då han inte kan göra någontig för att göra så att jag mår bättre. Då ger han liksom upp istället för att stötta.
Jag försvarar honom inte för han är trots allt en vuxen man och alla måste ju lära sig, förr eller senare, hur man behandlar andra människor. Så det är ingen ursäkt å hans vägnar men det är en förklaring. 
Jag är ju inte helt felfri jag heller, men i sådana stunder då jag behöver honom som mest måste han lära sig att finnas där. 
 

Love and understanding...

Ni vet sånt där man ser på tv och som man som tonåring läser om i novellerna. Ni vet där männen är så fantastiskt förstående, underbara, hjälpsamma och kärleksfulla. Aldrig att dom säger ett enda dumt ord. Ni vet dom männen... dom som inte finns.
Grrrr, nu tänker jag dissa maken på bloggen. Inte snällt. Nä, men as u reap u shall sow vet ni. Och nu får ha skörda. Och jag tänker inte vara snäll för det är inte han. Och vad då nånting mellan oss två, nej du,. för du fortsätter ju läsa, eller hur:). Och om inte han ger mig förståelse, ja då får jag skaffa det på annat håll. För det är så här med oss kvinnor, ja i alla fall med mig, jag kräver inte rikedom, en massa presenter och dyra kläder. Jag kräver inte att han alltid ska vara finklädd och nyrakad. Jag kräver inte att han ska serva mig. Det enda jag vill ha är tre saker- kärlek, förståelse och bekräftelse. Ska det vara så himla svårt att läsa på lite om mina sjukdomar, sätta sig in i hur det känns och sedan visa att man bryr sig. Tydligen! För här är det så att så fort jag mår lite bättre då är jag, i hans ögon, världens bästa fru, men ju sämre jag mår och ju längre tid det går som jag är helt sängliggandes, ju mindre förstående blir han. När jag behöver honom som mest känner han att det är ypperliga tillfällen att jobba över och hålla sig härifrån. Det är jätte bra tillfällen att själv stöka ner så mycket man bara kan och sedan vänta på att jag ska må bättre så att jag kan plocka upp efter honom och Minea. Det är jätte bra tillfällen att säga saker som: När ska du börja jobba igen eller nu får du minsann kliva upp och ta hand om din dotter, ungefär som om man inte redan har nog med dåligt samvete som det är. Man mår ju piss av att inte klara av vissa saker. Han behöver inte påminna mig och få det att låta som om jag har ett val, som om det är väl bara att bita ihop och ta sig i kragen. Ja just de orden har han sagt faktiskt. Och så tittade han på mig och sa anklagande:
- Du ligger ju bara där hela dagarna...
Just därför förjänar han att jag skriver om honom här. Det är inte som hämnd eller så utan bara för att jag behöver verkligen er förståelse just nu. För ibland är det så himla ensamt att vara sjuk. Man är helt isolerad, tar sig ingenstans, man kan inte ens gå upp och hämta mat till sig själv och man blir beroende av en annan person och så blir den personen bara mer och mer irriterad fast än jag håller igen hela tiden på att be om hjälp och jag hela tiden försöker själv. Jag gör mitt bästa men han förstår inte det. Han tror att det är bara att ge sig fan på att orka och så gör man det.
Jag hade så gärna velat ha hans hjälp att packa resväskan, kolla kläder, stryka och tvätta sånt man vill ha med sig men nej, jag får inte den hjälpen. Så vad gör jag då. Jag försöker, jag tar fram några trosor ur en låda och på en gång protesterar nacken och jag vill kräkas och jag måste sätta mig ner.
Nä, att männen i Mitt livs Novell inte existerar det har jag vetat sedan jag var fjorton men att vissa män skulle vara såna här, det är bara för mycket just nu.
För att förklara ytterligare hur han är så tog jag ett uppvärmande bad för att mjuka upp lederna men blev väldigt yr och kräktes i badvattnet. Ungefär samtidigt kommer Håkan och säger att Minea kan väl få hoppa i med mig. Jag förklarar att jag kräkts i vattnet varav han låter jätte sur och suckar högt och utbrister ett anklagande:
- Ååååååååååh!
Och jag har bett honom gå och handla sådant jag kan äta utan att kräkas. Ni vet morätter, knäckebröd, nötter, sallad, bananer mm och det har jag bett om minst två gånger om dagen nu i två veckor och han har svarat samma sak varenda gång:
- Inte nu, jag går sen. Du får äta det som finns hemma som alla andra.
Som tur är så är han bra på många andra sätt men just nu samlar han inga frupoäng inför sänggåendet om man så säger.
Tips tack, hur får man en person att förstå hur det är att vara sjuk. Han har aldrig haft ont en dag i sitt liv förutom i öronen nån gång Så hur ska han förstå?

Han är i alla fall vacker att se på;)

Skit och lite mindre skit

Jaha, då har man kräkts färdigt för idag och nacken är aningen bättre så äntligen kan man datorisera sig en aning. Jag har inte varit ute på en vecka, jag är döleds på att ha ont, jag mår illa, är så yr och allt är skit fast lite mindre skit än igår och ytterligare lite midre skit än dagen innan det.
Jag har gett mig fan på att bli bra snart. Tyvärr verkar inte den förebyggande medicinen mot migrän verka mer än att jag får diarreé, blir trött och får mer huvudvärk av den... Inte riktigt den effekt jag hoppats på men jag får ge det en chans och prova ett tag till. Men jag tror på Botoxen, och när jag väl får bukt med huvudvärken och migränerna så kaske jag försiktigt kan börja träna och långsamt bygga upp lite mer styrka och därmed självförsvar. Ja, det är i alla fall min plan. En sådan måste man ha för man får inte bädda ner sig och tycka synd om sig själv.

Och till på lördag måste jag vara så pass bra att jag kan sitta på ett flyg. Då tänkte jag nämligen kurera mig på varmare ort en vecka. Drar till syrran på Cypern. Jihaaaa!

Lilla Malin var här och lekte en dag också. Det var kul. Tyvärr orkade jag bara halvligga i soffan och vara halvsocial men det funkade ju det med. Tjejerna hade så kul så jag trodde dom skulle riva stället ha ha. Sötnosar är dom.

Torterad och besegrad

Igår blev jag torterad. Tårna krusade sig, jag tappade andan och emellanåt försökte jag köra med profylaxandning. Ögonen tårades. Men jag erkände ingenting. Jag lovar. Jag yppade inte ett knyst mer än aaaaaj. Vet inte riktigt vad det var för information naprapauten var ute efter men nåt måste det ha varit för djäklar vad hårt han gick åt mig. Och jag kommer nog att lida av posttraumatisk stress efter detta.
Sist kändes det bättre direkt efteråt. Nu kändes det bara sämre igen. Och inte är det bättre idag. Det strålar upp i huvudet och gör riktigt ont. Jag hoppas att det stämmer som naprapauten sa att det blir värre först innan det blir bättre.
Nu är jag lydig och stretschar och har mig men det är plågsamt kan jag lova. Så okay, okay, okay... jag erkänner vad ni än vill att jag ska erkänna. Jag ger mig. Få det bara att sluta göra ont.... Nuuuuuu!

Bara för att understryka hur känsligt det är. Det kändes lite bättre i förrgår och så böjde jag mig ner lite för att ta fram ett par strumpor till Minea, ur hennes låda och så var allt tillbaka. Det är tungt med strumpor, ja eller hur. Jag skulle steka upp ett par lövbiffar igår. Jag fick använda den smutsiga stekpannan eftersom jag inte kunde diska den som stod framme och sedan kunde jag inte sträcka mig efter kryddorna så det fick bli utan och sen tänkte jag köra lite pommes i ugnen men jag kunde ju inte böja mig ner till ugnen, än mindre till frysen och framför allt inte dra ut en plåt. Livets glada dagar, tjohooooo!

Till råga på allt har mitt första år som sjukskriven nu gått ut och jag har bett om en blankett för att ansöka om forsatt hel sjukpenning men inte fått någon så vem vet vad som godkänns och när pengarna då kommer. Men jag har lite sparat och vi klarar oss ett par månader men sen kan det bli kris om jag skulle bli nekad. Då kan man istället söka förlängt på 70% men vem vet om det godkänns. Men jag ska tänka positivt för inte sjutton kan dom ju begära att jag ska arbeta i detta tillstånd. Det går ju bara inte. Och jag tror nog att det löser sig.

Man blir ju leds och lessen av att må så här. Känner mig som en dålig mamma. Känner mig som en dålig kompis. Känner mig som om jag bara ligger här och livet passerar. Och jag missar släktmiddagar, påskfirande och lekstunder. Och ju mer som läggs på Håkan på mer dåligt humör blir han istället för att bli mer förstående. Ja jag skulle gärna byta.

Nu på med Leopardskummet (Mineas namn på Tigerbalsam).
                     


O aj aj aj aj buff

... med stora AJ. Tänkte försöka uppdatera lite men är fortfarande i ett ganska så orörligt satium. Det började med att jag åkte tunnelbana i torsdags. Och det verkar stämma att man blir sjuk av att åka till läkaren för damned girls och damned boys vad ont jag fick. Av att åka TUNNELBANA! Det är bara inte sant vad känsligt det är. Diskbråcket kom tillbaka och så fick jag så infernaliskt ont i nacken på vänster sida. Det var lite bättre sen lördag och söndag men sen åkte vi till Stockholms vattenmuseum och stod i kön där i kylan och nånting hände i nacken och sen på kvällen skulle jag ta på Minea hennes pyjamas och det sa bara knak. Mer än så behövdes inte och jag blev en grönsak.
Kunde inte röra mig på vänster sida. Folk tolkar det som om man blivit förlamad men nej, förlamad hade varit skönt för då känner man inget. Nej jag kunde inte röra mig på grund av smärtan. Bara att föda barn och diskbråck har varit värre. Inte ens höftledsluxationen gjorde så här ont. Om föda barn var en tjugo på en skala från ett till tio, diskbråck en tolva, ja då var det här en elva komma nittionio...a eller hur man nu säger. Vänster arm bara hängde och slängde. Bara att röra handen gjorde skitont. Och bara man petade på nacken eller bakhuvudet så ville jag bara skrika av smärta. Jag har alltid ont i huvudet, alltid ont i nacken men det har var nog den värsta omgången. Och från nacken strålade det ut i armen, ner över skulderbladet och ända ner till ländryggen och till och med höften värkte. Och så strålade det upp i huvudet och mitt i pannan var det precis som en rund fläck där det kändes som om jag hade en kniv instucken.
Ja givetvis kunde jag inte hämta på dagis, inte laga mat, inte sitta vid datorn, ingenting.
Tack och lov kom Anita och hjälpte till. Hämtade på dagis, lagade mat åt oss och allt. Hon till och med städade köket. Hon är underbar. Vad skulle vi göra utan Anita och Bengt????

Igår fick jag tid till en naprapat. Å du underbara naprapat. Men han var ju nästintill chockad över mitt tillstånd.
- Oj det här var det värsta jag har sett.
- Oj, det här är ju skört.
- Oj det här kommer att göra ont.
- Oj det kommer inte att gå att låsa upp det här i nacken....
Nämen gud vad kul att höra. Väldigt proffessionellt. Men han var ändå bra och någonting hände i kroppen även om han inte lyckades få det att lossna helt i nacken. Jag gick inte som en zombie med hängande arm efter behandlingen och det kändes att jag plötsligt fick lite blodgenomströmning till huvudet och det kan ju alltid vara bra att ha. För jag kan ju säga att man blir ju dum i huvudet av att ha så ont också. Har inte kunnat koncentrera mig på någonting och humöret har varit i botten också.
Nu känns det i allaf all några procent bättre och det går åt rätt håll och imorgon ska jag till naprapaten igen för en andra omgång så det blir nog bra det här... så småingom.

Idag är det dock synd om mig. För jag kan inte laga mat, jag kan inte göra någonting alls nästan. Och Håkan jobbar sent. Anita hämtar idag men de åker till Sollentuna till Emil och Joel så jag är själv. Men det ska väl gå det med. Man klarar sig en dag utan mat. Det gör man faktiskt. Och det finns så måga som får gå dagar utan mat så man får vara tacksam.
Och jag är i alla fall tillbaka i bloggsvängen. Glad Påsk på er gott folk:)


Påskpuss:)

Statusneddatering

Tänkte fortsätta på temat Botoxbehandlingar mot värk. Jag har alltid varit lite skeptisk till Botox etersom det ju är ett extremt gitigt ämne. Det behövs bara minimal micromängd för att döda en människa, om det skulle tas oralt. Nu ska det ju bara verka lokalt men var försvinner det sen då när det slutat verka efter ett par månader? Ut i naturen? Ner i toalettstolen? Går det upp i rök? Det kan ju inte vara bra ändå att spruta in nervgifter i kroppen. Samtidigt är jag ju villig att pröva allt för som det är nu så begränsar denna värk mitt liv så enormt.

Botox ja, det får en ju att undra om det är så bra, varför kan man då inte använda det även mot andra smärtor, diskbråcket t.ex. Stick en spruta i arslet på mig bara.
Efter att ha åkt tåg till läkaren i torsdags kom mitt diskbråck tillbaka. AV ATT ÅKA TÅG!!!! Inte ens det tål jag. Och nacken är värre än nånsin dessa dagar.

Tröstar mig med godis och chips vilket säkert inte alls är bra för mig. Men jag fick en liten tröst av läkaren som förklarade att det är helt normalt att känna ett extra starkt socker och saltbehov när man har huvudvärk och migräner så ofta. Det är kroppens sätt att pigga upp en på.
Så, dags att mumsa vidare på min Marabou chokladkaka.... för det är läkarens ordination, nästan i alla fall. 

Minea tränar med mig... eller så är det bara så här hon sittligger när hon ser på tv...

Rapport från en skallebangare

Jo det gick bra igår hos specialisten. Han hade också ett speciellt minne. Ett speciellt extraordinärt ett för han visste precis vem jag var och vilka problem jag har för vi har tydligen träffats förut då han arbetade i Läkarhuset på Odenplan. Jag tckte att han var bra då också men sen blev jag gravid och hade inga migränattacker under graviditeten och allt var frid och fröjd. Tills attackerna attackerade på nytt. Då skrev denna läkare tydligen en remiss för tomografi till mig och hör här gott folk, han hade fått in ett röntgensvar också!!!! Jag kommer inte ens ihåg att jag gjorde en tomografi 2009. Och en sån sak borde man väl minnas. Undra vad mer jag inte minns. Man blir ju rädd för sig själv. Nog minns jag att jag i samma veva gjorde röntgen av nacke och rygg men skallen. Nix! Helt borta!
Så nu så här tre år senare, allt såg bra ut där inne. Fast jag tror inte man kan röntga minnet så...

Nåjag tillbaka till nutid. Läkaren var aningen förundrad över att jag gått och haft denna huvudvärk och dessa täta, återkommade migränanfall i så många år utan att husläkaren föreslagit någonting förebyggande. Förebyggande!!! Det visste jag inte ens fanns förrän Maria nämnde det när vi var ute och fikade sist. Eller så har andra nämnt det och jag har glömt det eftersom jag tydligen har minnesluckor. Undra förresten om jag är gift också;).
Jo, visst finns det förebyggande. Det första steget man tar är att pröva alternativa metoder så som kiropraktik, sjukgymnastik och liknande. Och han föreslog akupunktur men eftersom jag redan prövat det otaliga gånger så kan vi nu hoppa över det steget. Nästa sak att prova är betablockerare. Nu är ju mitt blodtryck lite upp och ner. Högt ibland och lågt ibland så vi får se hur jag reagerar på blodtryckssänkande men det kan ju fungera. Jag är en villig kvinna.
Men, som läkaren sa, att i mitt fall, som har så extrem migrän och så ofta så blir det antagligen tal om Botox i slutänden.
Jag har en ny tid i maj för att utvärdera den nya medicinen och har det inte hjälpt tar vi helt enkelt och besprutar mig med lite nervgift. Tyvärr inte där rynkorna sitter men man kan inte få allt. Denna läkare har arbetat med denna metod i nio år men den har tills nyligen inte varit en godkänd metod av läkemedelsverket. Så snacka om tur att jag fick träffa just honom som trots det har sådan pass lång vana och han är visst en av de få i landet som har sådan erfarenhet av Botox mot migrän. Han sa att kring 80% av hans patienter blir bättre och många blir helt bra. Det som är lite jobbigt i så fall är ju att man måste åka in varannan månad ungefär och ta nya sprutor. Men helt klart värt det om det fungerar. Det kan krävas några testförsök innan man fått in rätt dos och så men sen är det bara att tuta och sticka. Men nu hoppas jag på medicinen i första hand.

     Two out of three som inte behöver Botox ain´t bad....

Status

Tänkte updata en aning. För alla vill väl veta att stackars jag har legat vaken till halv sex på morgonen, lagom till Håkans klocka ringde. Har så ont i nacken, eller bakhuvudet eller skallbasen som Kiropraktikern alltid sa. "Det är där och vid tredje revbenet som dina problem utlöser sig". Han hade någon lång, bra förklaring om hur min nacke och min skallbas är ihoptryckta så att det liksom inte finns nåt brosk emellan och därför får jag så ont. Jag känner mig som om jag skulle behöva bli en giraffkvinna. Ni vet de från Burma som har guldringar runt halsen så att den sträcks ut och blir jätte lång. Tror jag ska införa det modet i Sverige.

Nåja, idag ska jag till en migrän och huvudvärksspecialist. Inte det lättaste ska jag säga. Dom ringde för nån vecka sen och sa att jag kunde få en tid idag, ville jag ha den. Ja sa jag men jag hade ingen tillgång att skriva upp adress mm just då så kunde dom skicka kallelse. Jomen visst, det skulle dom göra men det gjorde dom inte. Så igår ringde jag Vårdcentralen och frågade vart de skickat remissen men tyvärr det kunde dom inte hjälpa mig med. Så jag googlade men hittade ingenting. Jag lekte detektiv och kollade alla okända nummer i min samtalslista men utan resultat. Slutligen hittade jag en hemsida om migrän och där fanns en liten notis om en specialist i Bromma. Jag skrev upp numret och lämnade meddelande på deras svarare och tillslut, typ en timme innan jag hade behövt åka, ringde dom tillbaka och sa att jodå, jag har en tid där. Och så fick jag en knapphändig vägbeskrivning. Oh yeah! Det är i alla fall bäst jag går dit och idag har jag verkligen en dålig skalldag så det passar ju bra.

Har fått provsvaren också och jag har antgligen inte Porfyri men proverna ska även jämföras med DNA-databasen för att se om jag har den mutationen och jag är nog lite muterad hela jag så vad vet man.
Mitt vattkoppsprov var ????? så det får jag ta om. Suck!
Nu är det bäst jag drar. Håll tummarna för bot och bättring.


Nya fibrorön

Hjärnröntgen upptäcker fibromyalgi! Yes! Äntligen en fysisk hitta att säga att fibromyalgi är en sjukdom som inte är psykosomatiska.
Dr Oz visar att sändes på 3/12/12 visade en bild av en hjärna genomsökning av någon med fibromyalgi. Att skanna visade en yta längs mitten av hjärnan och över toppen av den frontala cortex i en klarblå. Det förklarades att detta område i hjärnan hade en mycket låg blodtillförsel. Det förklarade också att detta var det område i hjärnan som var direkt kopplade till smärta bearbetning och känslomässiga reaktioner på smärta. Inte undra på att hjärnan inte vet när du ska stänga av sina smärta sensorer, det är inte näring. Skanningen som upptäcker dessa förändringar i hjärnans funktion kallas photon emission datortomografi (SPECT) skanning. Det är skönt att veta att hjärnröntgen upptäcker fibromyalgi.
Den 3 november En studie befrielse från Marsielle i Frankrike. Denna studie inkluderade trettio kvinnor, hade 20 fibromyalgi och tio var normala. En 100 Frågan fibromyalgi test ges till dessa kvinnor. Detta test visade också skillnader i hjärnans funktion mellan kvinnor med fibromyalgi och de utan. Denna studie genomfördes av Dr Guedj och hans kollegor. De tjugo kvinnor med fibromyalgi diagnostiserad enligt tester som American College of Rheumatology använder.
En ökad poäng på detta test visade att lågt blodflöde uppträder i den vänstra främre temporala kluster. Detta område i hjärnan innehåller ungefär det område av örat på den vänstra sidan. Detta hypoperfusion (lågt flöde) dök upp mest i de polära och mediobasal cortices.
Enligt Dr Guedj resultatet av detta test visade att fibromyalgi är en störning i den centrala delen av hjärnan där smärtan förnimmelser förhöjd.
Resultaten av dessa fynd kan förklara varför läkarna inte kan hitta och fysiska orsaker till fibromyalgi.
Andra tester gavs till dessa kvinnor förutom de 100 frågorna. De fick tester som priserna smärta på en skala, en fransk version av McGill Pain Questionnaire, frågeformuläret Doleur de Saint-Antoine skala och Tübingen Pain Behavior Scale.
De enda resultat som jämfördes med SPECT skanningar var resultaten från Fibromyalgia Impact Questionnaire.
"Förhållandet mellan somatosensoriska hyperperfusion och fibromyalgi klinisk svårighetsgrad redovisas för att vår kunskap, den första tiden och förstärker den centrala sensitisering hypotesen", skrev de.
Lågt blodflöde till den vänstra främre temporal region, som är en del av det limbiska systemet, kan leda till en förklaring om en annan aspekt av fibromyalgi - Brain dimma.
Det fanns en annan studie från University of Michigan Health Services. Denna studie visar att personer med fibromyalgi lider mer smärta från en mild nypa att personer som inte har det. I själva verket har trycket från nypa vara dubbelt så mycket för de personer som inte har fibromyalgi känna så mycket som de som gör. Den känsla av smärta visar upp i olika områden av hjärnan än de individer som lider av fibromyalgi.
Denna studie ingår även fMRI-talet som utfördes på sexton patienter med fibromyalgi. fMRI är en extremt snabb form av MRI. Det har rapporterats att resultaten av dessa tester ger en vägkarta där smärtan känns i hjärnan.
Enkelt uttryckt, lågt blodflöde till de centrala och vänstra temporala delar av hjärnan kan mycket väl vara en ledande orsak till smärta och förvirring som vi fibromyalgipatienter lider med. Tack och lov är det inte "i våra huvuden" som vissa läkare tycker fortfarande det är. Då igen, ser det ut som det kanske egentligen är i våra huvuden. Det är skönt att veta hjärnröntgen upptäcker fibromyalgi.

Torterad

I natt har jag blivit torterad. Av grannarna. Vid tvåtiden började dom spela musik- högt, för att uderdriva. Och så spelade dom en låt. Och sedan blev det tyst. Och precis när jag höll på att somna om så kom nästa låt. Och så bara en låt. Sedan knäpptyst. En halvtimme senare, full volym igen. När den låten var slut-skön tystnad och så lagom till jag somnat in-musik igen. Så där höll dom på fram til halvfem. Ungefär som om dom tänkte att en låt då och då gör ju ingenting. Nä eller hur. Och så i morse vid nio, då börjar fanskapen att borra... Grrrr! Och det är sånt här som ger mig migrän sen. Skönt med lite borrande i huset när man håller på att storkna av huvudvärk och illamående.

Till råga på allt så tror jag att samma personer har varit hit och hällt saltpetersyra i mina ögon och lut i min hals. Jag skyller allt på grannarna. Och jag överdriver ALDRIG;).

Ögoninfektionen är bättre i ena ögat och sämre i det andra idag. Men fy vad jag ser dåligt. Tur man kan sina tangenter på datorn och att jag inte behöver korrekturläsa allt jag skriver för det är i en enda dimma allting.
Om Minea blev störd, skulle inte tro det......

Jag har smittat datorn

Bad bod-day. Bad head-day. Bad dator-day. Mina N vill bara fungera om jag trycker superhårt och det klarar knappt mia fibrofigrar. Så det lär se lite kostigt ut är jag skriver. Orkar ite kämpa med N:et lägre.
Ja och idag är hela jag kass och väck. Igår hade jag migrä me det klarade imigra av. Me tar jag det två dagar i rad så fugerar det ite. Och som på beställig så vakade jag med värsta migräe.  acke är också kaputtinen och jag är förstår yr, illamåede och hela alltet. Käer mig helt borta i huvudet.
På det käer jag att jag tyvärr ite klarar av mi ya hobby, släktforskige. Det blir tio miuter i taget och seda måste jag vila. Och ögoe klarar inte (se där  fugerar ibland) av det. Jag får dimsy och blir yr och får ännu mer huvudvärk. Det är så trist är ma hittat ågotig som ma tycker är roligt och som ma ka göra frå sitt sängliggade läge och så märker ma att det tar för mycket till och med det. Grrrrrr! Och änu mer ledse blir jag för att iblad får jag sådana där nycker där jag täker att mår jag ite lite bättre u och täk om jag ka börja jobba sart ige, och så blir det så här och ma iser att hur sjutton skulle det gå? Vilket jobb skulle tillåta att ma jobbad ehemma frå sänge, liggades och att ma tar eh halvtimmes paus var tionde minut????
Me, så är livet, bara att acceptera. Och jag ska ta mig fa inte låta fibron ta allt ifrå mig, jag vägrar. Nåt kul måste jag ju få ha. Me släktforskig får jag ta det lugnt med och som tur är fins det dom som hjälper mig med det så jag blir i alla fall updaterad ibland och får veta såt jag är yfike på.
Nä, leds är jag. u är Miea och Håka i parke och jag kude ite följa med. Och jag orkar blogga me ite speciellt läge eller mycket. Läsa ka jag ite just u och jag vill bara att det ska vara mörkt och tyst. Och u- kräkas igen.

Minea har gjort en Mimmi Pigg rosett:) Hennes påhittighet och kreativitet är helt fatastisk.

Dimsyn och vampyrer

Minea hann vara på dagis en dag innan det slog till igen. Denna gång med ögoninfektion. Så hon blev portad från förskolan. Hon är en vandrande smitthärd. Men hon är jätte duktig på att inte klia sig i ögat och hon tycker att det är jätte roligt att stå framför spegeln och kolla in sin nya rödögda look som hon faschineras av. Sen satte vi ett kamomillomslag en stund och jag trodde att hon skulle protestera men nej då, stolt gick hon omkring som en enögd pirat och pratade om hur snyggt det var med plåster på ögat.
Kamomill verkar faktiskt ha hjälpt en del. På apoteket är all Noviform restnoterad så jag kör med regelbunden rengöring, kliförbud och handsprit och så köpte jag silverlösning på hälsokost som visst ska vara bakteriedödande. Och Minea tyckte att det kändes skönt i alla fall.
Hon var inte glad i morse när hon vaknade och inte fick upp ena ögat för det var helt igenklibbat. Det tog en timme att lugna ner henne men sen har hon varit tapper hela dagen.
Idag är andra ögat också drabbat. Det var så igenkleggat imorse att det inte gick att öppna och jag kunde inte få bort klegget. Men första ögat är mycket bättre som tur är.

Själv har jag blivit vampyrad tror jag. Jag var till lab och tog mina sista prover och jag tror det var femton rör hon tog av mig. För första gången efter en provtagning så kände jag mig faktiskt riktigt yr.
Nu var det prover för att kolla en massa mineral och vitaminvärden igen, sen var det för att se om jag haft vattkoppor eller inte och så prover för att kolla porfyri. För det krävs ju även urinprover och Minea följde med mig in på toaletten. Sen när jag kom där med min lilla mugg frågade hon:
- Ska du dricka det där? Ha ha hon såg nog inte riktigt vad jag sysslade med där inne på toan.
Ett par veckor till så kan jag väl utelsuta porfyri också, hoppas jag. Och hoppas hoppas jag haft vattkoppor. Håll alla edra tummar gott folk.
                       

Gynekologens testkanin

Jag fick en tid till gyn i lördags. En lördag! Super att slippa ordna hämtning och barnvakt och strul. Så medan Håkan och Minea låg med benen i luften på skridskobanan så låg jag med benen i luften hos gynekologen. Det var en jätte bra gynnare. Vi började med att prata om vilka problem jag haft och att jag nu vill utreda en gång för alla om jag har endomostrios eller inte. Jag förklarade vad som hänt förut, med cystorna som fick punkteras, mina magbesvär, livmoderinflammationen, feber två år och att jag mår så himla dåligt under mens och ägglossning och att jag har jätte ont. Hon tyckte att det lät som emdomostrios men att det enda säkra sättet att diagnostisera det är via en titthålsundersökning och det gör man inte bara så där. Det första man brukar prova är en hormonspiral men jag är livrädd för hormoner och vill inte exprimentera med det. Speciellt eftersom jag blivit så dålig av p-piller förut, så det känns inte som ett alternativ i nuläget. Då är det enda jag kan göra är att ta Gonal F de första dagarna av mensen för att inte ha så rikliga blödningar och att ta ibuprofen. Det är vad som finns att tillgå. Och ibuprofen tar jag redan när jag får mensvärk, så... Inte så mycket att göra med andra ord.
Vi tog ett cellprov och sedan undersöktes jag. Medan jag undersöktes kom en till kvinna i ni rummet och skulle samtidigt som jag undersökas instruera hur den nya ultraljudsutrustningen används. Jag gav ju mitt tillstånd givetvis men jag trodde nog inte att det skulle ta sådan tid som det gjorde. Ha ha, typiskt mig att råka ut får sånt. Fick ligga där med ultraljudsstaven i det allra heligaste, jepp, I tell it like it is, medan de testade olika inställningar på maskinen. Här ser man flödet, här kan man ändra färg på skärmen, här kan man förstora bla bla bla. Fast dom var mycket tacksamma att jag ställde upp som testpilot.
Allt såg normalt ut så när på nån liten prick som hon inte riktigt kunde säga vad det var, kanske en liten blödning som uppstått när ett ägg lossnat, kanske nån liten endometrioscysta men ingenting allvarlig så vi ska avvakta i tre månader och sedan ska jag på återbesök för att se om den där lilla konstiga pricken är borta.
Men man kan inte se om jag har endometrios bara så där så det är bara att fortsätta som vanligt tills jag bestämt mig för om jag vill ha spiral senare i livet, eller inte.
Skönt att ha det överstökat i alla fall.

Inte ultraljud men ultraljus

Öh vad är skillnaden???

http://www.expressen.se/nyheter/kristersson-backar-om-sjukforsakringen/
Kristersson backar om sjukförsäkringen

Regeringen backar om sjukförsäkringen.

På torsdagen höll socialförsäkringsminister Ulf Kristersson en presskonferens om det nya lagförslaget.

Regeringens förändringar av sjukförsäkringen har varit hårt kritiserade och riksdagen har krävt att man återgår till de gamla reglerna för hur prövningen mot arbetsmarknaden ska ske efter 180 dagar.

I dag torsdag kom beskedet på DN Debatt att socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, M – efter hot om misstroendeförklaring mot honom – böjer sig för riksdagens beslut.

"Svårt arbete"

Klockan 11.00 på tisdagen höll Ulf Kristersson en presskonferens om den nya lagen. Han återupprepade då det han skriver på DN Debatt om en återgång till de gamla reglerna.

– Jag hoppas att vi i bred enighet kan landa i slutsatsen att vi möter den samlade oppositionens krav, sa Kristersson på presskonferensen.

Ulf Kristersson menar dock att de gamla reglerna inte är mer generösa än de nya.

Ulf Kristersson meddelade att man kommer att försöka hitta en ny modell för hur arbetsförmågan ska prövas.

– Det är ett svårt och digert arbete, säger han.

Kristersson föreslår förändringar i två kapitel i socialförsäkringsbalken. Det 27:e kapitlets 48:e paragraf säger att person som har haft nedsatt arbetsförmåga ska kunna försörja sig själv genom "förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i övrigt". Detta ändras nu i förslaget till "sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden".

Samma ändringar av formuleringarna föreslås också i 28:e kapitlets 8:e paragraf.

Lagändringarna föreslås att träda i kraft vid halvårsskiftet i år.

Enligt Ulf Kristersson är det ingen större skillnad mellan regeringens arbetsförmågebegrepp och det gamla, som regeringen nu tvingas återgå till. Samma bedömning har Försäkringskassan gjort.

Nu undrar ju jag hur mycket tid och pengar de lagt på att komma fram till denna lilla ändring? Hur mycket resurser har gått åt med middagar, möten och fina debatter med komplicerade utlägg? Sjukt!

Nä, vad är skillanden egentligen? Skulle det ena vara bättre än det andra? Fattar ingenting. Det som borde förändras är tidsbegränsningen av sjukdomar. Man kan inte tidsbestämma en sjukdom. Svårare än så torde det inte vara. Alla ska bedömas individuellt och efter deras egna förmåga. Den som kan jobba ska jobba och den som inte kan ska inte behöva känna sig sämre för det. Punkt slut och amen.


 


El Doctore

La resultate es una... äh ska vi ta det på latin istället så alla fattar. Lite förstorad thyroidea. I den vänstra loben finns minst två noduli, den största med en diameter något under 2 cm. Ordinär genomblödning. Intet malignitetmisstänkt. För övrigt normalfynd. (Jag har förkortat lite). Ber om ursäkt för att inte alla ord är på grekiska eller latin, hoppas ni hänger med ändå.
Så till ryggen- S1 rotpåverkan bedöms föreligga. Det ses på L5 -S1 nivån en central flack diskherniering med lite övervikt för vänster sida med viss risk för vänstersidig S1-rotpåverkan. I övrigt normalt utseende. Nämen vad bra att jag inte ser onormal ut, det måste man uppskatta.
För er som vill ha översättning, Lite förstorad sköldkörtel. På vänstra loben finns minst två knölar.. bla bla bla, ingen cancer. Inte för jag trodde det men skönt ändå att höra.
Och när det gäller ländryggen- Rotpåverkan = stickningar, domningar. På L5-S1, dvs de kotorna, se bilden, så finns det en central utbuktning med viss risk för vänstersidig domning/stickining. Hm, jag har blivit bättre i länden men inte bra och det är bra mycket mer än lite domningar. Det gör ju alltid ont även om det inte gör lika ont som förut.
I ländryggen ses bakre anulusdegeneration med mycket flack diskprotusion på L4-L5-nivån. Ingen risk för mekanisk nervrotspåverkan. L5-S1 är degenerativt dehydrerad och något höjdreducerat. Här ses en något större men likadels flack diskherniering i medellinjen. Diskbråcket tangerar dock båda sidors S1-rötter. Och det är något trängre förhållande på vänster sida. Utrymmet mellan diskbråcket och den vänstra facettleden är måttligt påverkat.
           
Bilden ovan visar ett diskbråck sett ovanifrån där
mellankotskivans inre kärna (det röda) går igenom
det yttre broskhöljet som har gått i sönder.
Här uppstår det ett tyck på nervvävnaden
(det som är gult). Symtomen kan här bli utstrålande
smärtor, domningar, nedsatt känsel och svaghet.

 Ja så var det med det. Mitt knä visade bara normalitieter och det var ju bra på ett sätt och dåligt på ett annat. För då betyder det att det är fibron och inget att göra åt, när jag har så där himla ont, men å andra sidan är det ju ingenting farligt. Jag undrar varför tidigare läkare sa att mitt muskelfäste såg ut att vara avslitet. Hm!


Fick denna bild av läkaren, på var min smärta sitter och det stämmer precis fast smärtan går bara ner till mitten av vaden och sedan är det bortdomnat neråt och i foten istället. Och jag har även ont på höger sida ibland men inte alls i samma propotioner.

Jag tycker bättre och bättre om min nuvarande läkare. Efter några nitar så var jag skeptisk till en början men nu gillar jag henne verkligen. Trots att hon ligger efter i tiden så tar hon sig tid för en och går igenom alla mina frågor och saker jag har på mina listor. Visst innebär hennes "gå-över-tiden-tider" att man alltid får vänta lite extra i väntrummet men allt gott som slutar gott.

Idag pratade vi även om Porfyri. Malvas mamma tipsade mig om det eftersom hon själv har jobbat med Porfyripatienter. Hon hade läst på min blogg och sa att det låter ju som porfyri det där och det kunde läkaren hålla med om idag så nästa vecka ska jag ta prover för det. Det är ju inte alls säkert att jag har det men man måste ju kolla allt innan man ger upp. Men eftersom jag har anor från Arvidsjaurstrakterna så är det ju inte hetl otroligt. Porfyri kopmmer nämligen från Arjeplog från början. Kallas även Arjeplogssjukan. Det är en muterad gen som ger många av de magsymtom jag har, epilepsianfall i vissa fall, illamående, kräkningar, magkramper mm så, tja, varför inte.

Jag fick även en mjukgörande salva till min kliande fot som gör mig galen. Det är inte svamp, det är inte psoriasis men det är jätte torrt, jag har sprickor och det kliar något så infernaliskt. Men bara på ena foten.

Så pratade vi vattkoppor som går nu, bland Mineas kompisar, och jag ska få ta ett blodprov för att se om jag har haft det eller inte för som det är nu vågar jag inte utsätta oss för vattkoppsvirus eftersom jag lätt blir så himla dålig och jag är så infektionsskänslig. Känns som om jag inte orkar med det också. Så, bra att veta.

Och ja, det gick att sjukskriva retroaktivt eftersom det inte fanns tider förra veckan. Är nu sjukskriven till och med 20 maj.

Här är lite bilder på dagens barnvakter.

Farfar på bushumör

Finfarmor:)


Dagen D som i VC

Ny månad och våren är i luften. Jag hör fåglar kvittra och jag känner vårlusten spritta i kroppen. Jag hoppas också på att få höra läkaren kvittra idag. Att hon kommer med ett glädjebud precis som våren brukar göra. Vårens bud om ljusare tider.

Idag ska jag få veta svaren på MR-magentröntgen. Känner mig lite nervös faktiskt. Tänk om dom säger att nä du, det syns ingenting på dina diskar. Och så står jag där och blir inte trodd, för värken har jag ju ändå vare sig det syns nåt eller inte. Det var ju så att jag inte hade ont precis då jag skulle röntgas men har man en trasig disk eller nerver i kläm mm så borde det väl synas ändå.
Och så måste jag få förlängt sjukintyg. Är alltid lika nervös för att jag inte ska få något intyg fast jag vet att läkaren vet att jag inte mår bra. Jag vet ju att jag inte kan arbeta just nu och jag tror att hon förstår det.

Sen gick ju läkarintyget ut den 22 februari men jag fick ingen tid förrän idag. Så jag är även nervös för att läkaren inte ska skriva ett intyg i efterskott och sedan om hon gör det att FK inte ska godkänna det. Fast vad har man för val när man inte får en läkartid? Visst, man kan boka tid hos en privatläkare någonstans inne i stan men jag har ingen ork att åka iväg och hatta över halva Stockholm.

Jag märkte det, när jag var i Solna Centrum med Vanessa, i helgen. Yrseln blir så mycket värre. När folk och bilar rör på sig så blir det som om blicken inte hänger med i deras rörelser och jag blir som om jag vore åksjuk. Jag kan inte titta på folk, jag måste titta ner och när jag böjer nacken ner så gör det ont i den och så blir jag yr därför och så... bla bla bla. Som tur är har jag iallafall en syn. Jag har en kropp. Jag har en hjärna. Och man får vara glad för det lilla... den lilla lilla hjärnan:). (Ja ni har väl hört att Einsteins hjärna var jätte liten och att en liten hjärna = geni).

Jag måste också fråga läkaren om Porfyri. Nu har jag ju släktforskat och hittat att jag har många anor från Arvidsjaurtrakten. Och på några har jag läst att de dött av kräfta i levern, vilket är en komplikation av porfyri som förblir obehandlad.
Mina symtom stämmer ju också. Men det är nästan så att man inte vågar fråga. Man känner ju hela tiden att man letar efter någontoing botbart och när man kommer dragandes med ytterligare en sjukdomsfråga så tror väl läkaren att man är hypokondriker eller nåt. Men man vill ju som sagt så gärna hitta någonting som ger en förklaring och som man kanske kan göra någonting åt.
Porfyri är en ganska ovanlig sjukdom som även kallas för Arjeplogssjukan eftersom den kommer från en muterad gen från ett släkte däruppe. Där är det mycket vanligare, 1 på 50 personer har porfyri så inte vore det konstigt. Någon eller bägge av mina föräldrar kan ha genen utan att den för dens skull ger symtom. Och det skulle förklara epilepsianfallen i ungdomen, magkramperna, smärtan i ländryggen, attackerna som gör så ont att man bara vill skrika. Men som sagt, läkaren tror väl att jag är galen.
Jag har tidigare föreslagit Perniciös anemi, B12-brist, reumatism, MS, binjuresvikt, hypertyreos (vilket jag i och för sig har men tydligen inte tillräckligt mycket för att ge det utslag det ger mig) och en massa annat. Ha ha nån gång ska jag väl träffa rätt. Fast fibron sitter nog där den sitter hur gärna jag än vill att det ska vara någonting mer lättåtgärdat.
Så, lycka till, till mig idag. Gulp!

Lägger in en bild på döttra, som absolut inte har med inlägget att göra men bara för att jag känner för det:)

Inte avbruten men ledbruten

Inte avbruten, men ledbruten. Ledbruten, inte nedbruten. Avdomnad men inte insomnad. Inbäddad men inte insnöad. Nedslagen men inte slagen. Upprörd men inte uppkörd. Illamående inte illavarslande. Yrslig, inte ostyrslig.Vinglig men inte vingklippt. Smärtsam men smärt. Halt men inte ishalt. Ryggböjd men inte nedböjd. Underlig men underfundig. Hälften vunnet:)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0