32 injektioner senare....

Nu är det gjort. Och det gick jätte bra. Det gjorde inte ett dugg ont och det gick ganska fort. Det nöp till lite men var inte värre än ett myggbett. Eller trettiotvå myggbett om jag ska vara korrekt. Det kändes lite mer i tinningarna och nacken och han gav mig också sprutor i axlarna men som sagt, inte alls farligt.
Ja jag pratar alltså om Botox mot migrän och huvudvärk. Nu kan det ta upp till fyra veckor innan jag har full effekt så det är för tidigt att säga något om ifall det fungerar, men jag känner hopp. Så jag lovar att återkomma med resutatet. Och ja, jag kan rynka pannan he he...
Eller...
FöreEfter

Ps skämt....

Höga förväntningar

Vaknade med migrän och tog en Imigranspruta och två Treo och tänkte att kanske är det sista gången nu. Och när jag stod i duschen skenade fantasin iväg med mig. När jag är av med migränen ska jag... ta upp gitarrspelandet igen, börja måla, börja teckna igen, börja med yoga, börja träna, börja jobba åtminstonde halvtid, börja sjunga i kör, börja.....
Jag som brukar tänka så att jag inte ska ha för höga förväntningar för man blir bara besviken men nu kunde jag inte låta bli att drömma. Håll tummarna allihopa. Idag får jag mina första injektioner mot huvudvärken och nackontet.

Om inte detta hjälper så skrämmer vi iväg värken med min minivampyr....

Sjukskriven på nytt

Fick tre månader ytterligare som sjukskriven och så ännu en ny remiss, denna gång till hudläkare pga min jobbiga, nariga, såriga fot. Och så lite nya recept mot pollenallergin och så lite gamlavanligasnack. Jag skulle ju ta prover också och tänkte att jag går dit lite före så hinner jag ta proverna före läkarbesöket, men när jag för en gångs skulle vill att läkaren ska vara lite sen, ja då är hon i tid. Inte så lite fräckt.
Nåja, det var väl strax min tur att komma in för provtagning och jag hade väntat i ca 40 minuter då går jag till kassan och "checkar" in mig till läkaren och då säger receptionisten att nä, du ska ju bland annat ta (ett) järn och det måste tas före tio... Öh, jag var ju där och väntade före halv tio ju.... Och precis i rätt tid kommer sedan min läkare. Hur kunde hon;) Och ett järn, är det inte bättre att ta det på kvällen om man nu måste ta ett???

                En liten sötbild som inte har nåt alls med texten att göra:)


Mr Pollen och dags för VC igen.

Idag ska jag till doktorn, trallalalalala. Tidig morgon, Tror dom försöker ta livet av mig. Jag är INTE mig själv på morgnarna och det har inte med vanlig morgontrötthet att göra utan min sjukdom. Men sjuka människor, det kan man inte ta hänsyn till på sjukstugan. Där tar de dessutom bara in friska människor så att inga smittor sprids. Influensafall och liknande bannlyses vid dörren. För är man så sjuk att man inte orkar sitt uppe, jag då får man sitta uppe på akuten i åtta timmar och vänta på sin tur.

Om vi ska vara lite seriösa nu, jag måste förlänga mitt sjukintyg, hoppas på FK:s godkännande och det vore ju djäkligt kontigt om jag inte fick det, och sedan måste jag få lite allergimediciner också för nu är den där skitstöveln Mr Pollen ute och gör livet surt för mig och många med mig. Nåja, det är väl det minsta av mina problem, nu vill maken flytta ut på landet och hyra ut lägenheten och jag känner mig inte frisk nog även om livet där ute inte är så spartanskt som det kan låta med landet. Men det kräver ändå mer av en på nåt sätt. Men vem vet, efter Botox på fredag kanske jag blir av med skallebanget i alla fall. Återkommer:)

En gammal vårbild från ÖverJärva:)

Botoxarn

Ha ha, har nog inte varit nog tydlig här på bloggen. Fick igår frågan: - Vad är det för dumheter, vad då ta Botox? Vad då måste gå med det här (ansiktet) två veckor till.
Jag ska alltså får pröva Botox mot migränen och det är alltså INTE mot rynkor. Har inte ens några i pannan förutom bekymmersrynkan men den har ju alla.
Jag kommer att få sprutor i nacken och i pannan. Ca trettio sprutor och det är ju egentligen inte någonting jag vill men det är bättre än alternativet att ha migrän så ofta som tre gånger i veckan och att ta en massa mediciner som förstör lever, njurar, tarmar och magsäck och som dessutom gör att man tillsut blir immun mot dess verkan och man bara måste ta mer.
Jag tror verkligen detta kan hjälpa mig och ta mig ur år av huvudvärk och migräner. Så jag tycker inte att det ska bli kul att spruta in ett nervgift i kroppen men det ska bli djävligt skönt att sticka in den där nålen i bakhuvudet och bara bli bedövad... aaaaahhhh. Håll tummarna. Ha ha, jag satsar alltså INTE på Hollywoodkarriär:)


Fråga doktorn om fibromyalgi

Tema fibromyalgi del 1: En jobbig ”smärtsjukdom” 
Tema fibromyalgi del 1: En jobbig ”smärtsjukdom”
Publicerad: tis, 2010-12-28 03:01
  • 77_story1_2326.jpg

Det var på 1800-talet som symtomen på fibromyalgi på allvar började uppmärksammas. I dag vet forskarna att de tydligaste tecknen på sjukdomen är trötthet och kronisk smärta, troligen på grund av överbelastning i vissa delar av hjärnan. Fibromyalgi kan drabba såväl kvinnor som män och förekommer från tidiga barnaår till ålderdom.

– Snart förstod jag att det kunde handla om fibromyalgi där värken sitter i muskler och bindväv, och ger ömhet i rörelseorganen.

I dag är Bo specialist i allmänmedicin med inriktning fibromyalgi, och arbetar på Arkadens mottagning i Märsta.

Ny teori om syndromet fibromyalgi

Tidigare ansågs fibromyalgi ha koppling till reumatism, men på senare år har bland annat Bo anammat forskarna Elisabeth Hanssons och Lars Rönnbäcks teori om att syndromet handlar om en överbelastning i vissa delar av hjärnan, en neurologisk störning som påverkar det centrala nervsystemet.

– I varje stund går en mängd signaler från vår kropp, våra sinnesorgan, vårt medvetande och vårt känsloliv in och ut från hjärnan. Dessa signaler är helt naturliga och passerar ett bestämt antal centra, ”filter”. Om man är född med extra känsliga ”filter” kan mängden information till slut bli så stor att ”filtren” överbelastas och nedsätts i sin funktion, förklarar Bo.

Det som händer är att hjärnans celler, så kallade gliaceller, får svårt att städa bort de transmittorsubstanser (förmedlare av signaler mellan nervceller) som frigjorts i samband med de inkommande signalerna. På grund av svårigheten att röja bort substanserna ökar signalbruset i ”filtren”. Bruset medför två störningar: Hjärnan får svårt att skicka exakta signaler, vilket på sikt kan medföra en stor uttröttbarhet på grund av all energi som krävs för att motarbeta signalbruset.

– Dessutom antas signalerna störa andra viktiga centra i hjärnan, centrum för sömn och för våra automatiska kroppsfunktioner, vilket skapar obalanssymtom. Den här påverkan tycks förstärka smärtupplevelsen, säger Bo.

Svårt att ställa diagnosen fibromyalgi

Ännu går det inte att ställa en diagnos om fibromyalgi genom laboratorieprover eller andra medicinska undersökningsmetoder. I dag används en kriteriediagnos vars huvudkriterier är minst tre månaders generell smärta i alla fyra kroppskvadranterna: på höger och vänster sida, övre och nedre kroppshalvan, inklusive axialsmärta, det vill säga halsrygg, främre bröstkorg och/eller ländrygg.

– Förutom en ordentlig undersökning trycker jag lätt på 18 specificerade punkter, så kallade tender points, på patientens kropp. Smärtan i punkterna ska vara rejäl och inte bara lätt ömmande. Om smärtan sprider sig över ett större område kallas de trigger points, förklarar Bo.

Enligt Sveriges fibromyalgiförbund har två till fyra procent av den vuxna befolkningen fibromyalgi. Bo tror att det är betydligt fler som är drabbade.

– Det talas om att fibromyalgi ofta har samsjukdomar, till exempel kroniskt trötthetssyndrom. Alla belastningar, bland annat olika sjukdomar, som ger signalbearbetning till hjärnan kan bidra till att utlösa tillståndet.

Bo anser att fibromyalgi vanligen uppkommer efter en period av långvarig smärta eller psykisk belastning såsom trauma, kris och stress.

Fibromyalgi drabbar mest kvinnor, men även män

Under åren har det varit övervägande andel kvinnor som fått diagnosen fibromyalgi, det förekommer dock att män får samma diagnos. Bo Fråst ser främst två typer av personer som drabbas av sjukdomen: Dels de som utsatts för alltför stor psykisk och fysisk påfrestning, dels de som tar på sig mycket ansvar.

– Trots det kämpar personerna vidare, men deras överbelastade själar finner inte rum till läkning - och till slut blir ångesten så kraftig att kroppen plötsligt utvecklar fibromyalgi.

Hos den ”uppoffrande personlighetstypen” kan sjukdomen utlösas om hon känner ständig stress och oro och därtill har en ärftlig känslighet i sina filter i hjärnan. Således kan även belastade barn med liknande ärftlig benägenhet utveckla sjukdomen.

Medicinska och alternativa behandlingar

I dag finns inget botemedel mot fibromyalgi eller i Sverige registrerat medicinskt preparat för behandling av sjukdomen. Hos vissa kan smärtan lindras genom fysisk träning, avslappningstekniker förenat med kognitiv beteendeterapi, alternativbehandlingar samt en kombination av läkemedel.

Bo Fråst bedömer sina patienter utefter graden av besvär och delar in medicineringen i fyra läkemedelsgrupper. För patienter med relativt lindrig fibromyalgi föreskriver han Tramadol som har en mild effekt. I den andra gruppen finns Lyrica och Neurontin som är allmänt dämpande på nervsystemet och primärt används för epilepsipatienter men även för ångestdämpning. Grupp tre innehåller SNRI-preparaten Cymbalta (Yentreve) och Efexor. De stimulerar och höjer tillgången på serotonin och noradrenalin som kan öka signalkapaciteten på vissa ställen i hjärnan. Medicinen kan inte bota, enbart blockera eller stimulera vissa delar av hjärnan så att effekten blir smärtdämpande. Den sista gruppen är olika morfinpreparat.

- Dessa läkemedel blir en sista lösning om inget annat hjälper, och bör endast tas för tillfälligt bruk.

Ibland upplever patienter med fibromyalgi en smärtlindring med akupunktur. Bo är tveksam till om det kan påverka gliacellerna i de störda hjärncentra.

– Men det finns inget som motsäger en sådan behandling.

Peter Torssell, lärare på Akupunkturakademin och med egen praktik i Sollentuna sedan 20 år, ger sina fibromyalgipatienter traditionell kinesisk akupunktur. Han rekommenderar en inledande behandling om två gånger i veckan under drygt en månad:

– På den tiden bör patienten ha märkt skillnad på sitt allmäntillstånd, sin värk och dess intensitet.

Enligt Traditionell Kinesisk Medicin (TKM) beror värk alltid på stagnationer i ett flöde. Genom att sätta nålar i kända punkter på kroppen elimineras ”stoppet” och energin kan åter cirkulera fritt, vilket innebär att smärtan lindras och läkning sker.

För behandling av fibromyalgipatienter poängterar Peter vikten av att ha olika tekniker i bagaget.

- Jag är inte så förtjust i elakupunktur eftersom jag är rädd för att gå miste om vissa subtila effekter. Istället använder jag ofta när det är lämpligt mjuka tekniker i kombination med tunna nålar som känns relativt lite för patienten.

Publicerad: tis, 2010-12-28 03:01

Källa:
Det finns så många människor som känner smärta, som kan vara förstadium till ...

Det finns så många människor som känner smärta, som kan vara förstadium till fibromyalgi.

Under drygt 30 år har läkaren Bo Fråst försökt följa de vetenskapliga studierna inom fibromyalgi. Om några år går han i pension, och vill då ägna sig åt forskning om sjukdomen.

– Det finns så många människor som känner smärta, som kan vara förstadium till fibromyalgi. Tänk att en gång kunna finna ett botemedel för alla dessa drabbade!

Möt Mikael

En av dem som lever med sjukdomen är Mikael. Han är 46 år och har tidigare arbetat som bussförare. Sedan juni 2007 får han tillfällig sjukersättning efter att ha fått diagnosen fibromyalgi.

– De första tecknen kom 1999 då jag fick ont på vänster sida, i bröstet, och kände hur hjärtrytmen plötsligt ökade både dag- och nattetid, berättar Mikael.

Misstanke om hjärtinfarkt utreddes och avskrevs, men värken i bröstet fanns kvar. I flera år levde Mikael med en ökande smärta i hela kroppen tills det sommaren 2007 konstaterades att hans symtom visar på fibromyalgi.

– Det var en tung tid, då jag samtidigt fick diagnosen diabetes.

I början jagade ofta tankar Mikael om varför han fått fibromyalgi. I dag tror han att det är en kombination av de trauman han har haft i sitt liv.

– Jag är en kämpe som upplevt mycket sorg. Men jag låter aldrig grubblerier få fäste, sådana tankar för mig inte framåt.

Med stöd av familj och vänner lever Mikael idag ett så aktivt liv som möjligt. Bland annat deltar han i vattengympa och lär sig även kroppskännedom genom KBT-behandling på Smärtkliniken vid Sankt Görans sjukhus i Stockholm, där han också får speciell fibromyalgimassage. Den senaste tiden har Mikael provat på akupunktur, med lyckat resultat.

– Efter behandlingen känner jag mig lugn och mer energifylld.

I möjligaste mån försöker Mikael undvika medicinering då många av preparaten gör honom avtrubbad. För att stärka hälsan är han noggrann med kosthållningen, har minskat på kolhydrater och kokar det mesta av sin mat.

– Grönsaker, fisk och kött, i synnerhet kalkon, får jag kraft av.

Än så länge är Mikael ensam man i den lokalförening av Fibromyalgiförbundet han är med i. Han tror att det är ett stort mörkertal när det gäller män som har fibromyalgi.

– Oftast får vi höra att vår värk beror på överansträngning eller idrottsskada.

Mikaels tillstånd har gradvis försämrats det senaste året. Ändå är han noga med att inte identifiera sig själv som sjuk; han är en fungerande människa som råkar ha en svår sjukdom. Och han har bestämt sig för att en dag komma tillbaka till arbetslivet.

– Jag vill ha sysselsättning, och skulle gärna arbeta med bildwebbdesign.

Möt Karin

Karin Lemberg, 51 år, fick diagnosen fibromyalgi 2006 efter fyra års sjukskrivning på grund av diskbråck.

– Att återgå till arbetslivet fungerar inte för mig, och jag har accepterat situationen.
Fibromyalgi kräver att man är lyhörd för sin kropp eftersom det är en ”dagssjuka”.
När Karin mottog beskedet att hon har fibromyalgi var det efter en längre tids smärta i nacken. Hon trodde att hon hade burit något på ett olämpligt sätt.

– Fibromyalgi visste jag inte vad det var, ingen i familjen har det.

Förutom de vanligt förekommande besvären som spänningshuvudvärk, gasbildning och förstoppning, nämner Karin att hon har problem med närminnet.

– Ja, det kan bli lite pinsamt när jag frågar något som nämnts stunden före. Men oftast har folk överseende.

Karin säger att hon är hemma ganska sällan, att hon hellre är ute bland människor än vistas ensam i lägenheten med sin smärta.

– Det första året remitterade min läkare mig till KBT-behandling, men det framkom rätt snart att jag inte behöver den, jag kan för det mesta hantera mina känslor och tankar positivt. Jag är bekant med mindfulness, och tränar andningsqigong tillsammans med min sjukgymnast. Efteråt är jag som en ny människa!

Helst håller sig Karin ifrån receptbelagda mediciner; tidigare hade hon tre sorters läkemedel, men av dem gick hon upp 30 kilo.

– När smärtan är svår, lyfter jag mig genom korsord. Det är jättebra hjärngympa!

Till andra som lever med fibromyalgi ger Karin rådet att se till att vara sysselsatta och träffa vänner.

– Det finns massor att göra, bara man håller sinnena öppna!

Källa http://www.doktorn.com/artikel/tema-fibromyalgi-del-2-leva-med-sjukdomen


Botoxupdate

Nix, blev inga sprutor mot migränen igår. Så här var det, jag skulle ha hämtat ut Botoxen på apoteket själv och haft det med mig. Nu hade läkaren i och för sig inte skrivit ut något recept så jag vet inte riktigt vem som missuppfattat vem här. Så det blev att åka dit och snacka en halvtimme istället. Vi snackade om de biverkningar jag fick av Seloken, ögon och muntorrhet, trötthet, mer huvudvärk och utslag och att det inte är någon idé att ta dom i mitt fall. Och vi pratade om hur många sprutor jag kan tänkas behöva ta och det kommer att bli ett trettiotal. Och i vanliga fall ger han bara sprutor i pannan första gången men i mitt fall så blir det nacken också. Man kan bli nackstel av det (som om jag inte redan är det) man kan få mer huvudvärk i början tills det gått över helt, man kan få svårt att röra ögonbrynen och så vidare. Allergisk kan man vara men det är väldigt ovanligt. Och någonstans har jag läst att det kan ge permanenta hjärnskador på lång sikt efter långvarig användning men det sa läkaren var bullshit på ren skär engelska. Så då får jag lita på det. Om två veckor ska jag bli besprutad.. på riktigt. Om "giftet" finns på apoteket för det fanns bara en förpackning hemma när jag var dit och jag behöver två. Men det ordnar sig nog:)
Så, tålamod och väntan, lite till, bara lite till, sen djäklar...

                Får se ut som vanligt, två veckor till:)

Dags att bli Botoxad

Håll tummarna nu allihop. Jag ska iväg och bli botoxad idag. Känner mig som en i gänget på Wisterian Lane eller nåt. Fast jag ska bara botoxa iväg min huvudvärk.
Läkaren sa att det bara verkar lokalt men nu satt jag här och läste om biverkningar och det ska man ju aldrig göra. Allergisk chock, luftvägsinfektioner, influensasymtom, illamående och kräkningar, mer ont i huvudet till en början och man kan inte utesluta permanenta hjärnskador vid långvarig förbrukning. Och det där sprutar folk in frivilligt!!!!
Jag är inte ett dugg spruträdd. Men å andra sidan har man ju aldrig tagit en spruta i skallen förut. Men det är nog inga problem. Eftersom jag käkar ASA-preparat kan jag komma att blöda mycket plus bli blå och vacker men jag hade aldrig ens tagit mig upp utan det, än mindre tagit mig till läkaren i Bromma.
Nä, nu ska man bli mimiklös och dann. Break a leg jag själv.

Trodde förresten att jag hade feber och tog tempen och jag hade 36,2. Inte konstigt jag mådde konstigare än konstigt. Syns på läpparna att jag är helt anemisk eller nåt. Tydligen kan man få så när man har sköldkörtelproblem.

Ps: Undra hur många sprutor man behöver när man har ont i precis hela huvudet och nacken...

Bland blommor och bin

Till helgen är det trädgårdsdags på dagis. Då träffas alla och påtar i trädgården, gör lite vårfint, krattar, planterar och klipper buskar. Och det är ju jätte bra. Och det brukar vara väldigt trevligt. Men jag får alltid lite lätt ångest inför sånt här. Ska man gå runt och förklara för alla om alla mina sjukdomar och problem och vad jag kan och inte kan göra eller ska man bara sitta där och låta alla tro att man bara är lat eller ska man helt enkelt dra täcket över huvudet och stanna hemma? Nä, det där sista är bara ett alternativ om jag har ett ordentligt skov för jag vill vara delaktig, inte minst för Mineas skull.
Så vad gör man. Funderade på att skicka ut ett mail där jag berättar lite om mig själv och mina sjukdomar men samtidigt vill jag inte att det ska uppfattas som att jag vill att folk ska tycka synd om mig. För det är det inte. Jag är inte döende, jag har världens bästa barn och jag har även bättre dagar. Det finns alltid de som har det värre.

Så, frågan återstår, vad gör man? Egentligen borde man ju inte bry sig vad andra tycker och tror. Tänker dom att fy vilken slöfock så låt dom tänka det då för jag vet ju hur det ligger till och jag vet att jag är allt annat än lat. Och egentligen tror jag inte att mamserna och papserna på dagis är några fördömande, förtalande människor utan dom verkar vara ett bra gäng.

Hur som, en riktiga Annelie är ju en energisk, snabb, organiserad person som arbetar effektivt. Men, tyvärr finns den sjuka Annelie också.
Den som inte kan (utan att det gör jätte ont):
Stå längre stunder
Inte kan göra vridande rörelser
Inte kan böja sig ner
Inte kan stå hukad
Inte kan vrida huvudet
Inte kan lyfta
Inte kan anstränga sig
Inte kan....
Men vad jag kan, det är att vara glad, trevlig och social och det är väl inte så lite det...

                     Jag kanske kan baka nåt också om jag har nån bättre dag:)

Förresten kom jag just på att jag kan förklara lite mer här och sedan länka till bloggen för de som undrar mer.
Så här är det alltså med lilla mig:
Jag har en slags pisksnärtskada i nacken. Det är ihoptryckt mellan skallbenet och översta kotan vilket ger mycket värk.
Jag lider av kronisk huvudvärk och får migränattacker en till tre gånger per vecka.
Jag har fibromyalgi vilket gör att man har ständigt ont i leder, muskler och ligament. De som lider av fibro lider också ofta även av kronisk trötthetssyndrom vilket även jag gör. Man är förlamande trött.
Jag har kronisk magkatarr och IBS.
Jag har ett diskbråck i lumbalryggen på vänster sida vilket gör det omöjligt att stå stilla eller vrida sig det minsta fel.
Jag lider av kronisk yrsel som antagligen kommer från nacken. Jag är ofta väldigt illamående på grund av detta och även på grund av magkatarren.
Jag har en inflammation i muskeklfästet ovanför vänster knä vilket gör att jag inte kan böja knäna utan att få ont.
Och så sist men inte minst, jag har hypertyreos, dvs struma med överproduktion från sköldkörteln vilket gör att man får hjärtklapping, vallningar, illamående, aptitlöshet och trötthet.

Usch nu låter det som om jag sitter och ömkar mig men jag vill bara förklara:) Det syns ju inte på mig att jag inte är frisk så därför kan det ju vara bra med en liten anamnes


I drömmarnas värld

Inatt drömde jag en konstig dröm. Nog för att jag längar efter ett normalt liv med bra jobb, kollegor och inkomst men jag vet inte hur långt man ska gå för att få det.
I drömme blev jag utförsäkrad och fick börja på någon slags fabrik där man skulle sitta hela dagarna och packa ner nå små elektronikprylar i små påsar. Me jag ville verkligen försöka även om jag visste att monotont arbete inte var det idealliska. Så jag satte mig vid min station och som tänkte att nu ska jag inte överarbeta och stressa som jag alltid gör utan nu ska jag ta det lugnt men trots det snurrade det till efter ett par timmars arbete och hela rummet roterade runt omkring mig. Jag började kräkas och må dåligt. Sedan var det dags för fikarasgt och jag kände att benen inte riktigt bar mig men jag staplade mig till fikarummet och kände att jag bara måste få någonting i magen fort så jag tog ett knäckebröd som fanns där. Sedan orkade inte benen längre och jag liksom kröp och ålade mig tillbaka till arbetsplatsen. Det gjorde så ont men jag gav mig inte. Så drömmer jag ofta, att jag kryper och krälar för att nå ett mål men jag kommer liksom aldrig fram och det gör så ont och jag orkar inte resa mig.
Sedan vände drömmen och jag blev anklagad för stöld av knäckebröd och trots att jag uppenbarligen inte klarade av arbete bönade och bad jag om att få behålla jobbet. Tillslut fick jag det men hade alla kollegor emot mig. Sen vaknade jag av att jag verkligen mådde illa på riktigt och fick springa och kräkas... igen. Nu är det iallafall helg. Skönt.

Bild från Cypern

Pricki korv

Vad är nu detta? Har jag gått å fått röda hund, trots vaccinering? Är det rena rama prickikorv sjukan? Är det en reaktion på nya medicinen, Seloken förebyggande mot migrän? Är det nåt jag skaffat mig på Cypern? Är det nån slags allergi? Mina ben har blivit prickiga!!!! Jag har några prickar på armar, bröst och mage också men mest på underbenen.
Någon som vill leka identifiera prickarna med mig så tveka inte, diagnostisera mig...

Är det inte det ena så är det den andra.... Nån mer med liknande?

Starka reaktioner

Fick en hel del starka reaktioner på gårdagens inlägg. På fejan mm. Och någon ringde mig och grät i telefonen. - Så där ska du inte behöva ha det.
Nej, det är sant. Det ska jag inte. En förändring måste ske.
Samtidigt tycker jag lite synd om maken också. Jag menar han gifte sig med en energisk, hårt arbetande kvinna. En mycket livlig, snabbtänkt, äventyrlig tjej med skinn på näsan. En som älskade att resa, hade tusen bollar i luften och som alltid var organiserad och hade kontroll. Så får han detta! En energilös, trött, svag, sjuk person.
Samtidigt heter det ju "for better and for worse", "in sickness and in health". Och det är där han brister.

Anledingarna till att Håkan beter sig som han gör när jag är riktigt dålig är flera. Han får allt på sina axlar och det blir tungt. Han har alltid haft svårt att hålla ordning och vara organiserad, att följa rutiner och sådant som kan vara ett måste i en familj. Och sedan när han tvingas arbeta heltid plus ta hand om allt annat, då blir det för mycket för honom. Han blir stressad, mer lättirriterad och ju fler saker han inte hinner med, ju större kaos det blir med leksaker framme, inköp av mat, nattning och annat, ju mindre göra han. Det blir en ond cirkel för honom. Ju mer som hänger över honom, ju mer handligförlamad blir han istället för att bli en sådan som jag var förut, som tog tag i saker och fick dom gjorda.
Ja, alla är vi olika, alla reagerar vi på olika sätt. Jag tror att Håkan också känner sig hjälplös då han inte kan göra någontig för att göra så att jag mår bättre. Då ger han liksom upp istället för att stötta.
Jag försvarar honom inte för han är trots allt en vuxen man och alla måste ju lära sig, förr eller senare, hur man behandlar andra människor. Så det är ingen ursäkt å hans vägnar men det är en förklaring. 
Jag är ju inte helt felfri jag heller, men i sådana stunder då jag behöver honom som mest måste han lära sig att finnas där. 
 

Love and understanding...

Ni vet sånt där man ser på tv och som man som tonåring läser om i novellerna. Ni vet där männen är så fantastiskt förstående, underbara, hjälpsamma och kärleksfulla. Aldrig att dom säger ett enda dumt ord. Ni vet dom männen... dom som inte finns.
Grrrr, nu tänker jag dissa maken på bloggen. Inte snällt. Nä, men as u reap u shall sow vet ni. Och nu får ha skörda. Och jag tänker inte vara snäll för det är inte han. Och vad då nånting mellan oss två, nej du,. för du fortsätter ju läsa, eller hur:). Och om inte han ger mig förståelse, ja då får jag skaffa det på annat håll. För det är så här med oss kvinnor, ja i alla fall med mig, jag kräver inte rikedom, en massa presenter och dyra kläder. Jag kräver inte att han alltid ska vara finklädd och nyrakad. Jag kräver inte att han ska serva mig. Det enda jag vill ha är tre saker- kärlek, förståelse och bekräftelse. Ska det vara så himla svårt att läsa på lite om mina sjukdomar, sätta sig in i hur det känns och sedan visa att man bryr sig. Tydligen! För här är det så att så fort jag mår lite bättre då är jag, i hans ögon, världens bästa fru, men ju sämre jag mår och ju längre tid det går som jag är helt sängliggandes, ju mindre förstående blir han. När jag behöver honom som mest känner han att det är ypperliga tillfällen att jobba över och hålla sig härifrån. Det är jätte bra tillfällen att själv stöka ner så mycket man bara kan och sedan vänta på att jag ska må bättre så att jag kan plocka upp efter honom och Minea. Det är jätte bra tillfällen att säga saker som: När ska du börja jobba igen eller nu får du minsann kliva upp och ta hand om din dotter, ungefär som om man inte redan har nog med dåligt samvete som det är. Man mår ju piss av att inte klara av vissa saker. Han behöver inte påminna mig och få det att låta som om jag har ett val, som om det är väl bara att bita ihop och ta sig i kragen. Ja just de orden har han sagt faktiskt. Och så tittade han på mig och sa anklagande:
- Du ligger ju bara där hela dagarna...
Just därför förjänar han att jag skriver om honom här. Det är inte som hämnd eller så utan bara för att jag behöver verkligen er förståelse just nu. För ibland är det så himla ensamt att vara sjuk. Man är helt isolerad, tar sig ingenstans, man kan inte ens gå upp och hämta mat till sig själv och man blir beroende av en annan person och så blir den personen bara mer och mer irriterad fast än jag håller igen hela tiden på att be om hjälp och jag hela tiden försöker själv. Jag gör mitt bästa men han förstår inte det. Han tror att det är bara att ge sig fan på att orka och så gör man det.
Jag hade så gärna velat ha hans hjälp att packa resväskan, kolla kläder, stryka och tvätta sånt man vill ha med sig men nej, jag får inte den hjälpen. Så vad gör jag då. Jag försöker, jag tar fram några trosor ur en låda och på en gång protesterar nacken och jag vill kräkas och jag måste sätta mig ner.
Nä, att männen i Mitt livs Novell inte existerar det har jag vetat sedan jag var fjorton men att vissa män skulle vara såna här, det är bara för mycket just nu.
För att förklara ytterligare hur han är så tog jag ett uppvärmande bad för att mjuka upp lederna men blev väldigt yr och kräktes i badvattnet. Ungefär samtidigt kommer Håkan och säger att Minea kan väl få hoppa i med mig. Jag förklarar att jag kräkts i vattnet varav han låter jätte sur och suckar högt och utbrister ett anklagande:
- Ååååååååååh!
Och jag har bett honom gå och handla sådant jag kan äta utan att kräkas. Ni vet morätter, knäckebröd, nötter, sallad, bananer mm och det har jag bett om minst två gånger om dagen nu i två veckor och han har svarat samma sak varenda gång:
- Inte nu, jag går sen. Du får äta det som finns hemma som alla andra.
Som tur är så är han bra på många andra sätt men just nu samlar han inga frupoäng inför sänggåendet om man så säger.
Tips tack, hur får man en person att förstå hur det är att vara sjuk. Han har aldrig haft ont en dag i sitt liv förutom i öronen nån gång Så hur ska han förstå?

Han är i alla fall vacker att se på;)

Skit och lite mindre skit

Jaha, då har man kräkts färdigt för idag och nacken är aningen bättre så äntligen kan man datorisera sig en aning. Jag har inte varit ute på en vecka, jag är döleds på att ha ont, jag mår illa, är så yr och allt är skit fast lite mindre skit än igår och ytterligare lite midre skit än dagen innan det.
Jag har gett mig fan på att bli bra snart. Tyvärr verkar inte den förebyggande medicinen mot migrän verka mer än att jag får diarreé, blir trött och får mer huvudvärk av den... Inte riktigt den effekt jag hoppats på men jag får ge det en chans och prova ett tag till. Men jag tror på Botoxen, och när jag väl får bukt med huvudvärken och migränerna så kaske jag försiktigt kan börja träna och långsamt bygga upp lite mer styrka och därmed självförsvar. Ja, det är i alla fall min plan. En sådan måste man ha för man får inte bädda ner sig och tycka synd om sig själv.

Och till på lördag måste jag vara så pass bra att jag kan sitta på ett flyg. Då tänkte jag nämligen kurera mig på varmare ort en vecka. Drar till syrran på Cypern. Jihaaaa!

Lilla Malin var här och lekte en dag också. Det var kul. Tyvärr orkade jag bara halvligga i soffan och vara halvsocial men det funkade ju det med. Tjejerna hade så kul så jag trodde dom skulle riva stället ha ha. Sötnosar är dom.

Torterad och besegrad

Igår blev jag torterad. Tårna krusade sig, jag tappade andan och emellanåt försökte jag köra med profylaxandning. Ögonen tårades. Men jag erkände ingenting. Jag lovar. Jag yppade inte ett knyst mer än aaaaaj. Vet inte riktigt vad det var för information naprapauten var ute efter men nåt måste det ha varit för djäklar vad hårt han gick åt mig. Och jag kommer nog att lida av posttraumatisk stress efter detta.
Sist kändes det bättre direkt efteråt. Nu kändes det bara sämre igen. Och inte är det bättre idag. Det strålar upp i huvudet och gör riktigt ont. Jag hoppas att det stämmer som naprapauten sa att det blir värre först innan det blir bättre.
Nu är jag lydig och stretschar och har mig men det är plågsamt kan jag lova. Så okay, okay, okay... jag erkänner vad ni än vill att jag ska erkänna. Jag ger mig. Få det bara att sluta göra ont.... Nuuuuuu!

Bara för att understryka hur känsligt det är. Det kändes lite bättre i förrgår och så böjde jag mig ner lite för att ta fram ett par strumpor till Minea, ur hennes låda och så var allt tillbaka. Det är tungt med strumpor, ja eller hur. Jag skulle steka upp ett par lövbiffar igår. Jag fick använda den smutsiga stekpannan eftersom jag inte kunde diska den som stod framme och sedan kunde jag inte sträcka mig efter kryddorna så det fick bli utan och sen tänkte jag köra lite pommes i ugnen men jag kunde ju inte böja mig ner till ugnen, än mindre till frysen och framför allt inte dra ut en plåt. Livets glada dagar, tjohooooo!

Till råga på allt har mitt första år som sjukskriven nu gått ut och jag har bett om en blankett för att ansöka om forsatt hel sjukpenning men inte fått någon så vem vet vad som godkänns och när pengarna då kommer. Men jag har lite sparat och vi klarar oss ett par månader men sen kan det bli kris om jag skulle bli nekad. Då kan man istället söka förlängt på 70% men vem vet om det godkänns. Men jag ska tänka positivt för inte sjutton kan dom ju begära att jag ska arbeta i detta tillstånd. Det går ju bara inte. Och jag tror nog att det löser sig.

Man blir ju leds och lessen av att må så här. Känner mig som en dålig mamma. Känner mig som en dålig kompis. Känner mig som om jag bara ligger här och livet passerar. Och jag missar släktmiddagar, påskfirande och lekstunder. Och ju mer som läggs på Håkan på mer dåligt humör blir han istället för att bli mer förstående. Ja jag skulle gärna byta.

Nu på med Leopardskummet (Mineas namn på Tigerbalsam).
                     


O aj aj aj aj buff

... med stora AJ. Tänkte försöka uppdatera lite men är fortfarande i ett ganska så orörligt satium. Det började med att jag åkte tunnelbana i torsdags. Och det verkar stämma att man blir sjuk av att åka till läkaren för damned girls och damned boys vad ont jag fick. Av att åka TUNNELBANA! Det är bara inte sant vad känsligt det är. Diskbråcket kom tillbaka och så fick jag så infernaliskt ont i nacken på vänster sida. Det var lite bättre sen lördag och söndag men sen åkte vi till Stockholms vattenmuseum och stod i kön där i kylan och nånting hände i nacken och sen på kvällen skulle jag ta på Minea hennes pyjamas och det sa bara knak. Mer än så behövdes inte och jag blev en grönsak.
Kunde inte röra mig på vänster sida. Folk tolkar det som om man blivit förlamad men nej, förlamad hade varit skönt för då känner man inget. Nej jag kunde inte röra mig på grund av smärtan. Bara att föda barn och diskbråck har varit värre. Inte ens höftledsluxationen gjorde så här ont. Om föda barn var en tjugo på en skala från ett till tio, diskbråck en tolva, ja då var det här en elva komma nittionio...a eller hur man nu säger. Vänster arm bara hängde och slängde. Bara att röra handen gjorde skitont. Och bara man petade på nacken eller bakhuvudet så ville jag bara skrika av smärta. Jag har alltid ont i huvudet, alltid ont i nacken men det har var nog den värsta omgången. Och från nacken strålade det ut i armen, ner över skulderbladet och ända ner till ländryggen och till och med höften värkte. Och så strålade det upp i huvudet och mitt i pannan var det precis som en rund fläck där det kändes som om jag hade en kniv instucken.
Ja givetvis kunde jag inte hämta på dagis, inte laga mat, inte sitta vid datorn, ingenting.
Tack och lov kom Anita och hjälpte till. Hämtade på dagis, lagade mat åt oss och allt. Hon till och med städade köket. Hon är underbar. Vad skulle vi göra utan Anita och Bengt????

Igår fick jag tid till en naprapat. Å du underbara naprapat. Men han var ju nästintill chockad över mitt tillstånd.
- Oj det här var det värsta jag har sett.
- Oj, det här är ju skört.
- Oj det här kommer att göra ont.
- Oj det kommer inte att gå att låsa upp det här i nacken....
Nämen gud vad kul att höra. Väldigt proffessionellt. Men han var ändå bra och någonting hände i kroppen även om han inte lyckades få det att lossna helt i nacken. Jag gick inte som en zombie med hängande arm efter behandlingen och det kändes att jag plötsligt fick lite blodgenomströmning till huvudet och det kan ju alltid vara bra att ha. För jag kan ju säga att man blir ju dum i huvudet av att ha så ont också. Har inte kunnat koncentrera mig på någonting och humöret har varit i botten också.
Nu känns det i allaf all några procent bättre och det går åt rätt håll och imorgon ska jag till naprapaten igen för en andra omgång så det blir nog bra det här... så småingom.

Idag är det dock synd om mig. För jag kan inte laga mat, jag kan inte göra någonting alls nästan. Och Håkan jobbar sent. Anita hämtar idag men de åker till Sollentuna till Emil och Joel så jag är själv. Men det ska väl gå det med. Man klarar sig en dag utan mat. Det gör man faktiskt. Och det finns så måga som får gå dagar utan mat så man får vara tacksam.
Och jag är i alla fall tillbaka i bloggsvängen. Glad Påsk på er gott folk:)


Påskpuss:)

Statusneddatering

Tänkte fortsätta på temat Botoxbehandlingar mot värk. Jag har alltid varit lite skeptisk till Botox etersom det ju är ett extremt gitigt ämne. Det behövs bara minimal micromängd för att döda en människa, om det skulle tas oralt. Nu ska det ju bara verka lokalt men var försvinner det sen då när det slutat verka efter ett par månader? Ut i naturen? Ner i toalettstolen? Går det upp i rök? Det kan ju inte vara bra ändå att spruta in nervgifter i kroppen. Samtidigt är jag ju villig att pröva allt för som det är nu så begränsar denna värk mitt liv så enormt.

Botox ja, det får en ju att undra om det är så bra, varför kan man då inte använda det även mot andra smärtor, diskbråcket t.ex. Stick en spruta i arslet på mig bara.
Efter att ha åkt tåg till läkaren i torsdags kom mitt diskbråck tillbaka. AV ATT ÅKA TÅG!!!! Inte ens det tål jag. Och nacken är värre än nånsin dessa dagar.

Tröstar mig med godis och chips vilket säkert inte alls är bra för mig. Men jag fick en liten tröst av läkaren som förklarade att det är helt normalt att känna ett extra starkt socker och saltbehov när man har huvudvärk och migräner så ofta. Det är kroppens sätt att pigga upp en på.
Så, dags att mumsa vidare på min Marabou chokladkaka.... för det är läkarens ordination, nästan i alla fall. 

Minea tränar med mig... eller så är det bara så här hon sittligger när hon ser på tv...

Rapport från en skallebangare

Jo det gick bra igår hos specialisten. Han hade också ett speciellt minne. Ett speciellt extraordinärt ett för han visste precis vem jag var och vilka problem jag har för vi har tydligen träffats förut då han arbetade i Läkarhuset på Odenplan. Jag tckte att han var bra då också men sen blev jag gravid och hade inga migränattacker under graviditeten och allt var frid och fröjd. Tills attackerna attackerade på nytt. Då skrev denna läkare tydligen en remiss för tomografi till mig och hör här gott folk, han hade fått in ett röntgensvar också!!!! Jag kommer inte ens ihåg att jag gjorde en tomografi 2009. Och en sån sak borde man väl minnas. Undra vad mer jag inte minns. Man blir ju rädd för sig själv. Nog minns jag att jag i samma veva gjorde röntgen av nacke och rygg men skallen. Nix! Helt borta!
Så nu så här tre år senare, allt såg bra ut där inne. Fast jag tror inte man kan röntga minnet så...

Nåjag tillbaka till nutid. Läkaren var aningen förundrad över att jag gått och haft denna huvudvärk och dessa täta, återkommade migränanfall i så många år utan att husläkaren föreslagit någonting förebyggande. Förebyggande!!! Det visste jag inte ens fanns förrän Maria nämnde det när vi var ute och fikade sist. Eller så har andra nämnt det och jag har glömt det eftersom jag tydligen har minnesluckor. Undra förresten om jag är gift också;).
Jo, visst finns det förebyggande. Det första steget man tar är att pröva alternativa metoder så som kiropraktik, sjukgymnastik och liknande. Och han föreslog akupunktur men eftersom jag redan prövat det otaliga gånger så kan vi nu hoppa över det steget. Nästa sak att prova är betablockerare. Nu är ju mitt blodtryck lite upp och ner. Högt ibland och lågt ibland så vi får se hur jag reagerar på blodtryckssänkande men det kan ju fungera. Jag är en villig kvinna.
Men, som läkaren sa, att i mitt fall, som har så extrem migrän och så ofta så blir det antagligen tal om Botox i slutänden.
Jag har en ny tid i maj för att utvärdera den nya medicinen och har det inte hjälpt tar vi helt enkelt och besprutar mig med lite nervgift. Tyvärr inte där rynkorna sitter men man kan inte få allt. Denna läkare har arbetat med denna metod i nio år men den har tills nyligen inte varit en godkänd metod av läkemedelsverket. Så snacka om tur att jag fick träffa just honom som trots det har sådan pass lång vana och han är visst en av de få i landet som har sådan erfarenhet av Botox mot migrän. Han sa att kring 80% av hans patienter blir bättre och många blir helt bra. Det som är lite jobbigt i så fall är ju att man måste åka in varannan månad ungefär och ta nya sprutor. Men helt klart värt det om det fungerar. Det kan krävas några testförsök innan man fått in rätt dos och så men sen är det bara att tuta och sticka. Men nu hoppas jag på medicinen i första hand.

     Two out of three som inte behöver Botox ain´t bad....

Status

Tänkte updata en aning. För alla vill väl veta att stackars jag har legat vaken till halv sex på morgonen, lagom till Håkans klocka ringde. Har så ont i nacken, eller bakhuvudet eller skallbasen som Kiropraktikern alltid sa. "Det är där och vid tredje revbenet som dina problem utlöser sig". Han hade någon lång, bra förklaring om hur min nacke och min skallbas är ihoptryckta så att det liksom inte finns nåt brosk emellan och därför får jag så ont. Jag känner mig som om jag skulle behöva bli en giraffkvinna. Ni vet de från Burma som har guldringar runt halsen så att den sträcks ut och blir jätte lång. Tror jag ska införa det modet i Sverige.

Nåja, idag ska jag till en migrän och huvudvärksspecialist. Inte det lättaste ska jag säga. Dom ringde för nån vecka sen och sa att jag kunde få en tid idag, ville jag ha den. Ja sa jag men jag hade ingen tillgång att skriva upp adress mm just då så kunde dom skicka kallelse. Jomen visst, det skulle dom göra men det gjorde dom inte. Så igår ringde jag Vårdcentralen och frågade vart de skickat remissen men tyvärr det kunde dom inte hjälpa mig med. Så jag googlade men hittade ingenting. Jag lekte detektiv och kollade alla okända nummer i min samtalslista men utan resultat. Slutligen hittade jag en hemsida om migrän och där fanns en liten notis om en specialist i Bromma. Jag skrev upp numret och lämnade meddelande på deras svarare och tillslut, typ en timme innan jag hade behövt åka, ringde dom tillbaka och sa att jodå, jag har en tid där. Och så fick jag en knapphändig vägbeskrivning. Oh yeah! Det är i alla fall bäst jag går dit och idag har jag verkligen en dålig skalldag så det passar ju bra.

Har fått provsvaren också och jag har antgligen inte Porfyri men proverna ska även jämföras med DNA-databasen för att se om jag har den mutationen och jag är nog lite muterad hela jag så vad vet man.
Mitt vattkoppsprov var ????? så det får jag ta om. Suck!
Nu är det bäst jag drar. Håll tummarna för bot och bättring.


Nya fibrorön

Hjärnröntgen upptäcker fibromyalgi! Yes! Äntligen en fysisk hitta att säga att fibromyalgi är en sjukdom som inte är psykosomatiska.
Dr Oz visar att sändes på 3/12/12 visade en bild av en hjärna genomsökning av någon med fibromyalgi. Att skanna visade en yta längs mitten av hjärnan och över toppen av den frontala cortex i en klarblå. Det förklarades att detta område i hjärnan hade en mycket låg blodtillförsel. Det förklarade också att detta var det område i hjärnan som var direkt kopplade till smärta bearbetning och känslomässiga reaktioner på smärta. Inte undra på att hjärnan inte vet när du ska stänga av sina smärta sensorer, det är inte näring. Skanningen som upptäcker dessa förändringar i hjärnans funktion kallas photon emission datortomografi (SPECT) skanning. Det är skönt att veta att hjärnröntgen upptäcker fibromyalgi.
Den 3 november En studie befrielse från Marsielle i Frankrike. Denna studie inkluderade trettio kvinnor, hade 20 fibromyalgi och tio var normala. En 100 Frågan fibromyalgi test ges till dessa kvinnor. Detta test visade också skillnader i hjärnans funktion mellan kvinnor med fibromyalgi och de utan. Denna studie genomfördes av Dr Guedj och hans kollegor. De tjugo kvinnor med fibromyalgi diagnostiserad enligt tester som American College of Rheumatology använder.
En ökad poäng på detta test visade att lågt blodflöde uppträder i den vänstra främre temporala kluster. Detta område i hjärnan innehåller ungefär det område av örat på den vänstra sidan. Detta hypoperfusion (lågt flöde) dök upp mest i de polära och mediobasal cortices.
Enligt Dr Guedj resultatet av detta test visade att fibromyalgi är en störning i den centrala delen av hjärnan där smärtan förnimmelser förhöjd.
Resultaten av dessa fynd kan förklara varför läkarna inte kan hitta och fysiska orsaker till fibromyalgi.
Andra tester gavs till dessa kvinnor förutom de 100 frågorna. De fick tester som priserna smärta på en skala, en fransk version av McGill Pain Questionnaire, frågeformuläret Doleur de Saint-Antoine skala och Tübingen Pain Behavior Scale.
De enda resultat som jämfördes med SPECT skanningar var resultaten från Fibromyalgia Impact Questionnaire.
"Förhållandet mellan somatosensoriska hyperperfusion och fibromyalgi klinisk svårighetsgrad redovisas för att vår kunskap, den första tiden och förstärker den centrala sensitisering hypotesen", skrev de.
Lågt blodflöde till den vänstra främre temporal region, som är en del av det limbiska systemet, kan leda till en förklaring om en annan aspekt av fibromyalgi - Brain dimma.
Det fanns en annan studie från University of Michigan Health Services. Denna studie visar att personer med fibromyalgi lider mer smärta från en mild nypa att personer som inte har det. I själva verket har trycket från nypa vara dubbelt så mycket för de personer som inte har fibromyalgi känna så mycket som de som gör. Den känsla av smärta visar upp i olika områden av hjärnan än de individer som lider av fibromyalgi.
Denna studie ingår även fMRI-talet som utfördes på sexton patienter med fibromyalgi. fMRI är en extremt snabb form av MRI. Det har rapporterats att resultaten av dessa tester ger en vägkarta där smärtan känns i hjärnan.
Enkelt uttryckt, lågt blodflöde till de centrala och vänstra temporala delar av hjärnan kan mycket väl vara en ledande orsak till smärta och förvirring som vi fibromyalgipatienter lider med. Tack och lov är det inte "i våra huvuden" som vissa läkare tycker fortfarande det är. Då igen, ser det ut som det kanske egentligen är i våra huvuden. Det är skönt att veta hjärnröntgen upptäcker fibromyalgi.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0